Göteborgsposten – 14 april 1863, sida 2

icko håller sig med stolar, som få begagnas. och hvarför ni icke bor i Fig-tree Court, och hvarför — Sir Michael Audley betraktade sin dotter tankfullt medan hon talade om sin kusin. Hon talade mycket ofta om honom, förlöjligade honom och gick illa åt honom. Men kanhända baroneten erinrade sig en viss signora Beatrix, som behandlade en viss herre vid namn Benedict mycket grymt och dock på samma gång var kär i honom med besked. — Hvad tror du major Melville sade mig, när han helsade på mig häromdagen? frågade sir Michael omsider. — Det kan jag omöjligt gissa, svarade Alicia litet hånfullt. Kanske han sade att vi bestämdt skulle få krig snart, sir — eller att vi bestämdt skulle få en ny ministere, sir, ty de der karlarne ha kommit i en soppa, sir — eller att de der andre karlarne reformera ett och taga bort ett annat och ändra ett tredje i armcen, så att vi bestämdt snart ha ingen arme alls qvar, sir, — ingenting annat än en hop pojkar, fullproppade med oförnuftig smörja från skolan och klädda i bomb-tröjor och shirtingskaskar. Jaha, de slåss redan i Oudh i shirtigskaskar, sir. — Du är en riktig näsperla, miss, svarade baroneten. Major Melville berättade mig ingenting sådant, utan lät mig i stället veta en mycket varm beundrare af dig, en viss sir Harry Towers, som har rest från sitt slott i Hertfordshire och sitt jagt-stall för att tillbringa ett år på kontinenten. Miss Audley rodnade hastigt, då hon hörde sin gamle tillbedjare nämnas, men hon bämtade sig snart. — Jaså, han har begifvit sig till kontinenten, sade hon likgiltigt. Han sade till mig att han ämnade göra det om