Göteborgsposten – 14 april 1863, sida 2

St — — — stämts till hans brud bäde af ekonomiska intressen, och, aom man skulle trott, genom ömmare känslor. Dessutom hade flickan sjelf i sin genomskinliga karakters menlöshet visat honom, att åtminstone på hennes sida dessa ömmare känslor funnos, och dock hade han i trots af allt detta hållit sig undan och låtit andra fria till henne och få korgen utan att han sjelf tycktes bekymra sig derom. Kärleken är något så ytterst fint, ett så oförklarligt metafysiskt under, att fastän den som lider deraf sjelf mycket väl känner dess kraft, denna icke kan rätt uppfattas af dem, som bevittna hans plågor och undra på att han låter den så vanliga febern gå sig så till hjertat. Sir Michael tänkte, att, emedan Alicia var en vacker och hygglig flicka, det var mycket besynnerligt och onaturligt af Robert Audley att icke bli kär i henne. Baroneten, som sjelf varit nära sextio år, innan han råkat den qvinna, hvilken var den enda i verlden, som kunde komma hans hjertas pulsar att slå fortare, undrade på att Robert icke angreps af febern så snart han utsatte sig för möjligheten att smittas. Han besinnade icke att det finnes män, som gå oskadade framåt bland legioner ädla och sköna qvinnor, för att slutligen besegras af något fult och otrefligt fruntimmer, som förstår sättet, bvarpå de kunna berusas och förtrollas. Han besinnade icke att det finnes mången Hans, som under hela sin lefnadsvandring icke kan råka den Stina, Nemesis bestämdt för honom, och som dör som gammal ungkarl medan Stina som gammal flicka aftynar på andra sidan af skiljemuren, (Forts.)