Göteborgsposten – 13 april 1863, sida 1

sörklara alla insurgenter biltoga, utan äfven utleverera arsenalen och låta afväpna hela polska hären. Den ryska besättningen anfölls och dödades till större delen, oaktadt dess genom ett starkt artilleri understödda motstånd; generalens palats stormades och han sjelf flydde till det i närheten af Warschau befintliga polska lägret. Nu blef don usle konung Stanislaus, som före upprorets utbrott gifvit det ryska sändebudet en vink om hvad som förestod, åter en god patriot och ville sluta sig till de sammansvurne. Men ehuru dessa bemötte honom med höflighet läto de, i följd af hans antecedentia, honom ej så något inflytande på de allmänna angelägenheterna utan anförtrodde dessas ledning åt Kosciusko. En preussisk här bröt in i Polen och angreps af Kosciusko, som väl ej förmådde besegra den öfvermäktige fienden, men i god ordning, ehuru omgifven af fiender på alla sidor, tågade tillbaka till Warschau. Denna stad blef nu krigets medelpunkt. Kejsarinnan Katharina, som blifvit enig med Österrike och Preussen om delningen af det återstående Polen, sände sin talangfullaste fältherre, Suwarow, till Polen med en fruktansvärd här. Emellertid tillbakaslogo Warschaus hjeltemodiga besättning alla den preussiska armeens anfall, och denna arme, hvaribland preussiske konungen sjelf befann sig, måste draga sig tillbaka, då upproret i de med Preussen förenade polska provinserna hotade den i ryggen. Suwarow hade afväpnat insurgenterne i de ryskt-polska provinserna och ilade nu mot Warschau. Vid Bug sökte Sierakowski med 10,000 man hindra hans framträngande, men blef efter trenne hårdnackade bataljer drifven på flykten af den ryska öfvermakten. Kosciusko sökte hindra Suwarows förening med andra ryska armekårer, men detta misslyckades i följd af den tör detta ändamål beordrade general Poninskys oskicklighet, och följden blef att han vid Maciejoweie mäste duka under för den betydligt öfverlägsna fienden, etter att ha gifvit lysande prof på hjeltemod och utmärkta sältherretalanger. Betäckt af sår störtade den ädle hjalten, med utropet: finis Poloniae, af hästen och tillfångatogs at ryssarae. Han insåg att hans och de öfriga polackarnes beundransvärda tapperhet icke kunnat afvärja det dödsslag, som Rysslands sjeltherrskarinna ämnat åt Polens sjelfständighet. Efter Kosciuskos nederlag kocentrerade Suwarow alla de spridda ryska armekårerna och drog mot Warschaus förstad Praga på Weichselns högra strand. Han stormade törst det utanför befintliga polska lägret och sedan förstaden sjelt. De gräsligheter, som då begingos at hans vildsinta skaror, torde öfvergå dem, som föröfvades af Tillys legoknektar etter Magdeburgs eröfring. De ursinniga soldaterna nedgjorde allt, som de anträffade på gatorna och i husen, utan afseende på kön eller ålder, och offrade på detta sätt hela skaror af oskyldiga och värnlösa varelser åt sitt vilda mordbegär. Man uppgifver slagtoffrens antal till 12,000. Med Praga var konungarikets sista stöd fallet. Kärnan af den nationala armeen hade stupat eller bortsläpats i fångenskap. Då vidare motstånd var otänkbart, kapitulerade Warschau, och Suwarow höll sitt intåg i den olyckliga staden. Det dröjde ett helt år innan de tre förbundna makterna blefvo ense om fördelningen af det arma, redan trenne gånger stymdade Polen. Konung Stanislaus undertecknade 1795 sin afsägelseakt, sedan han erhållit af de trenne makterna löfte om ett årligt underhåll at tvåhundratusen dukater jemte betelningen