Göteborgsposten – 13 april 1863, sida 1

AA — Göteborg d. 13 April 1863. I Finland har en tilldragelse egt rum, hvilken säkerligen skall komma att väcka ej ringa uppseende, såväl i sjelfva Finland som annorstädes. Professor J. W. Snellman har nemligen blifvit utsedd till medlem af finska senaten. Det betydelsefulla, som ligger i denna utnämning, kan ej gerna af någon här i landet förbises, och äfven i det öfriga Europa skall man med intresse upptaga underrättelsen om densamma, tillfölje af det ovedersägliga samband med vissa förhållanden i Polen, som man ej kan undgå att finna deri. Snellmans utnämning är ett hugg, riktadt mot den öfvervågande delen af Finlands intelligenta klasser, på samma gång det afser att ytterligare skilja Finland trån Sverige eller rättare dess anhängighet vid och sympatier för Sveriges framåvskridande i välstånd och frihetsutveckling. Snellman har allför länge fört krig mot svenska pressen och svenska institutioner, tör att han icke skulle vara här tillräckligt känd af den stora allmänheten. Men på samma gång har han framhållit förträffligheten af Finlands anslutning till Ryssland. Vi må lemna osagdt om denna senare var för Snellman ett mål eller om den icke, åtminstone till en början, af honom betraktades som ett medel att skilja den Finska anden från Sverige och sålunda gifva fullkomlig sjelfständighet och sjelfverksamhet åt Finland. Såsom sådart betraktades åtminstone hans sträfvande då af finnarne, hvilka öfverhöljde honom med popularitetens alla rökelser. Men den fortskridande söndrinzen från Sverige måste, det låg i sakens naur, i stället närma Finland till Ryssland. De vådor, detta måste innebära för Finlands hela egen utveckling, upppfattades i tid af dess nera politiskt bildade män, och från den stunlen flöt popularitetsströmmen alltmera tillbaka rån Snellman. Oböjlig och konseqvent till sin natur fäste denne sig ej dervid, utan fortsick på sin väg, hvilken förde honom alltnera i den ryske kolossens armar. Vi läste ned sårade känslor — ty kärleken till Finand är här i landet sådan, att hvarje yttring ut köld eller ovilja derifrån djupt sargar vårt nre — en mängd af Snellmans utfall mot de svenska förhållandena. Hvad vi betraktade ned stolta ögon, sökte han med bindande sofismer att ritva ned. Såsom man kunde vänta, utbröt ock striden mellan Snellman och det framåtskridande partiet i Finland, och culmimerade i den stora opinionsyttring, som Finlands bildade klasser afgåfvo till förmån