Göteborgsposten – 9 april 1863, sida 1

mot de polska valherrarnes med vanlig stor pluralitet fattade beslut. Deras val hade fallit på Stanislaus Leczinsky; men Augusts son och efterträdare i Saxen, hade försäkrat sig om Rysslands bistånd genom att lofva hertigdömet Kurland, som var ett polskt län, åt kejsarinnan Annas allsmäktige gunstling Biron. En rysk här ryckte in i Polen för att sätta kurfursten August på tronen, dit han kallades af ett svagt parti. Bristfälligheterna i den polska författningen visade sig åter här i full dag. Den nästan enhälligt valde konungen egde till sitt förfogande ett obetydligt antal trupper, och då han ej egde nog kraft att uppbåda adeln till försvar för sina rättigheter, nödgades han genom flykten söka sin räddning och för andra gången uppgifva sina anspråk på den polska tronen. Den af ryska vapnen beskyddade tronkandidaten blef nu konung och uppfyllde såsom sådan sitt löfte till Biron. Denne erhöll Kurland, och i och med detsamma erhöllo ryssarne en anledning att, när det öfverensstämde med deras politiska syften, besätta detta polska län. Detta var återigen ett sätt, hvarigenom den saxiskt-polska dynastien underlättade Rysslands planer mot Polens sjelfständighet. För öfrigt visade August III en slafvisk undergifvenhet för Rysslands fordringar under hela sin eländiga regering, och banade således vägen för de oerhörda tilltag hvarigenom denna makt skulle efter hans död undergräfva sitt grannfolks oberoende och slutligen störta det i ett outsägligt elände. Då tronen blef ledig genom denne kunglige lättings död, beherrskades Ryssland af en qvinna, som man kallat nordens Semiramis. Vi tro dock att den assyriska Semiramis — om hon, såsom vi vilja antaga, verkligen existerat — varit vida mindre illslug, mindre samvetslös än kejsarinnan Katharina, denna Voltaires intima väninna, som bekände sig till det adertonde århundradets filosofi. Ehuru en tysk furstedotter tycktes hon med den ryska luften ha insupit hela den iskalla hjertlöshet, den bedrägliga förställningskonst och den skoningslösa grymhet, som erfarenheten lärt oss att förknippa med våra begrepp om den moskovitiska nationalkarakteren. Hennes utomordentliga snille och själskraft gjorde endast dessa egenskaper mera förderfliga för de individer och nationer, hvilka hennes personliga intressen eller politiska beräkningar bjödo henne att bekämpa. Hennes herrsklystnad, liksom hennes njutningsbegär, kände ingen annan tygel än den politiska klokhetens, och då, enligt den tidens åsigter, en regering ansågs ärofull i den mån, som den förmått utvidga rikets gränser, var det endast helt naturligt, att denna furstinna använde äfven de skändligaste medel för att förvandla det inflytande på de polska angelägenheterna, hon ärft af kejsarinnan Elisabeth, till ett herravälde öfver detta olyckliga land. Härigenom skulle hon ock kunna stadfästa sin makt i Ryssland och förmå sina undersåter att glömma det gräsliga sätt, hvarpå hon banat sig vägen till regeringen. Ett villigt understöd för sina planer fann Katharina II i Fredrik II af Preussen, hvilken behöfde hennes bistånd mot sina fiender och liksom hon med begärlighet omfattade alla tillfällen till sin stats förstoring. Kejsarinnan hade utsett till konung i Polen sin förre älskare Stanislaus Poniatowsky, en polsk ädling, som saknade icke endast alla regentegenskaper utan äfven den hederskänsla och karaktersfasthet, som man önskar finna hos den enskilte mannen. Hon visste att hon skulle alltid ega i honom ett lydigt verktyg för utförandet af sina planer i den mån de mognade, huru stridande de än kunde tyckas mot hans