Göteborgsposten – 8 april 1863, sida 1

der, som förtjenar att tagas vara på, utvisande, att solkskolelärarne ej äro så aflönade, att de kunna hos det uppväxande slägtet inplanta de kunskaper och moraliska tänkesätt, hvilka skola förhindra brotten, utan att de istället vilja skynda framför, hållande bilan redo för de brottslige. — De sökande äro: skolläraren J. A. Winberg från Dragsmarks socken, skolläraren J. A. Jonsson från Forsshälla socken, f. d. bruksinspektoren J. L. Rinman från Lilla Höghult i Torps socken af Elfsborgs län samt följande personer från Göborg: snörmakaren C. G. F. Lindqvist, artilleristen O. W. Bergendahl, nattväktaren S. Salomonsson, skomakaregesällen J. F. Born och glasmästaregesällen A. B. C. Dimming. Förordnande. Landshöfdinge-ombetet har förordnat kronouppbördsskrifvaren J. A. Schelin att tillsvidare, såsom kronolänsmannen F. Molins biträde, verkställa de utmätningar, som af kgs befhde eller kronofogden uppåragas åt kronolänsmannen i Askims härad af Göteborgs fögderi. — Dylika förordnanden äro numera en nödvändighet, sedan, såsom läsaren torde erinra sig, en större utmätning här i länet under förra året blef förklarad ogiltig emedan den ej var verkställd af kronolänsman eller kronofogde utan af ett biträde hos en kronofogde. Ingen bränvinsbränning idkas i Göteborgs och Bohuslän under innevarande 3:dje bränningstermin, d. 15 Mars—15 April. Under förra terminen var blott ett enda bränneri i gång med en tillverkning under hela månaden at endast 10,0 5 kannor. Sverige och Polen. I ett bref från Warschau skrifves till Kölnische Leitung: Furst GCzartoryskis vistelse i Stockholm väcker synnerlig uppmärksamhet, emedan man ställer den i samband med Frankrikes nya hållning i afseende på polska resningen och i fursten ser ledaren af försöken att befordra vapen och i allmänhet krigsmaterielet sjövägen till Ryssland för understödjandet af den nationala kampen. Polackarne i Malmö. Om eldsvådan och dermed sammanhängande ämnen läses i Snällposten för i lördags: Under det att seqvestreringen af det hitkomna ångfartyget skulle ske, öppnades en lucka på däcket och i samma ögonblick uppsteg derifrån en tjock och svart rökmassa. En mängd menniskor voro tillstädes, men då man hörde ropet: Eld i fartyget, skyndade alla bort utom de 6 polackar, hvilka voro tillstädes. Dessa voro en officer och 5 man, hvilka länge ensamma fingo arbeta. Omsider erhöll öfverste Lapinsky underrättelse om olyckan och han samlade ögonblickligt så många polackar, som kunde anträffas och begaf sig till fartyget. Vid framkomsten störtade Lapinsky med sitt folk genast ner i lastrummet, der de arbetade sig, under en qväfvande rök och förfärlig hetta, igenom en massa stenkol, då man kom till en brädvägg som var kolnad, och sedan väggen blifvit undanhuggen, befanns det att det brann i stenkolen med klar låga. Alla polackarne arbetade nu ensamma i släckningsarbetet och oaktadt de voro beröfvade fartyg och last, gingo de tillväga med en raskhet och ett mod, som voro beundransvärda och utom detta deras energiska biträde hade ingen räddning varit möjlig. Under loppet af 10 minuter var faran mycket stor, men omsider blef man herre öfver elden, dock dröjde det i nära 4 timmar innan man upphörde med arbetet. En stor lycka var det att luckan kom att tagas upp så tidigt som skedde, ty om det dröjt längre, så hade snart nog en sådan hetta utvecklat sig att ingen menniska kunnat arbeta i fartyget; icke heller lät det sig göra att bogsera ut detsamma på sjön, derföre att det med sin tunga last låg så djupt att det stod fast med aktern. Af samma anledning kunde det icke heller borras i sank. Krutförrådet bestod af 80 fjerdingar gevärskrut; 18 tunnor Withworthskt kanonkrut, 60,000 skarpa patroner, eller tillhopa omkring 20,000 skålpund krut, samt ett betydligt antal projektiler. Krutet låg nederst i fartyget, deröfver ett golf af bräder, jernbeslaget, men med lucka, deröfver diverse effekter, deribland kanonstycken, och så något åt sidan kolförrå