Göteborgsposten – 8 april 1863, sida 1

— Ack, mynlady, nuopade Phoebe plötsligt. Jag har glömt något. Jag var så upptagen af hvad jag hade att ssaga er att jag alldeles glömde det. — Hvad glömde du? — Ett bref, som jag fick för att lemna er, mylady, jnär Jag skulle gå hemifrån. — Hvad för ett bref? — Ett bref från mr Audley. Han börde min man nämna att jag skulle gå hit, och han bad mig taga detta bref med mig. Lady Audley satte lampan på bordet bredvid sig och sträckte handen ut efter brefvet. Det kunde ej undgå Phoebe Marks uppmärksamhet att den lilla juvelprydda handen darrade som ett löf. — Gif mig det — gif mig det, ropade mylady, låt mig se hvad mer han har att säga. Hon nästan ryckte det ur Phoebes hand i sin vilda otålighet. Hon ref upp kuvertet och kastade det bort; hon var nästan för upprörd att vika upp papperet. Brefvet var mycket kort. Det innehöll endast dessa ord: Om mrs Georg Talboys verkligen öfverlefvat den dato, på hviiken tidningsannonsen och grafstenen i Ventnor säga att hon dött, och om hon är att återfinna i det fruntimmer, som misstänkes och anklagas af undertecknad, så blir det icke svårt att finna någon, som kan och vill bevisa den ifrågavarande identiteten. Mrs Barkamb, ägarinnan af North Cottages i Wildernsea skall helt säkert vara villig att be