Göteborgsposten – 7 april 1863, sida 1

Bref från Upsala. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Upsala d. 30 Mars. I går afton firades här, på inbjudning utaf medlemmar af olika samhällsklasser (professorerna Mesterton och Rydin, studentkårens ordförande, docenten Engstrand, studenten Gottman, handlanderna Schram och Lindberg samt kammarjunkaren Engeström) en fest för Polen. Festen firades å Gillesalen, å hvars ena långsida talarstolen stod, ofvantill prydd af Polens vapen — den hvita örnen och den lithauiske ryttaren, — omgifven af florerande växter samt omfladdrad af Polens och Sveriges fanor i broderlig förening. Den ena läktaren upptogs af musikkåren, den andra pryddes af damer. 3 å 400 personer — professorer och studenter, köpmän och handtverkare, bodbetjenter och gesäller, ståndspersoner och skarpskyttar i full uniform — omgåfvo talarstolen, som först beträddes af professor Mesterton, hvilken i ett kraftfullt tal föreslog skålen för Polen. Denna skål åtföljdes af niofaldiga hurrarop och fanfarer. Sedan dessa tystnat uppstämde studentkårens sångare den polska nationalsången: Noch ist Polen nicht verloren, hvilken sång kanhända nu för första gången afejöngs i ordnad qvartett. Härefter föreslog docenten Odhner med varma och blomsterrika ord en skål för de förtryckta Nationaliteterna, in specie för det förtryckta Polen, som, vill Gud, snart nog skall bli det fria Polen vid sidan af och genom det fria Skandinavien. Sedan äfven denna skål tömts under fanfarer och hurrarop samt sångarne afsjungit Wennerbergs hymn: Gud, som styrer folkens öden, uppsteg studenten Liljeblad och föreslog i ett eldigt och af täta bifallsrop afbrutet föredrag en skål för Polens