Göteborgsposten – 2 april 1863, sida 2

vJk (11 -k 7— (och inom afdelningen gillade) tillökningen af 13,695 rdr i anslaget till båtsmännens beklädnad afstyrkt. Slutligen blef det af K. M:t begärda anslag till diverse anskassningar nedsatt från 200,000 till 150.000 rdr. — Derjemte inkom i tisdags till plenum riksgäldsafdelningens förslag till utlåtande angående anslagen till jernvägsbyggnaderna och till medels anskaffande för dem. Ett af hr Lindström väckt och at inkomstafdelningen tillstyrkt förslag, att Rikets Ständers revisorer borde sjelfve utse ordförande ansåg utskottets plenum deremot böra för närvarande förfalla. Bevillningsutskottets plenum har 1 dessa dagar förchaft tullbevillningen. Det lärer ha lyckats protektionsintresset att så importtull åsatt artikeln vost, hvaremot samma försök misslyckades i frågan om Åsmör och mjölk. Afsked och utnämning. K. M:t her under d. 30 sistl. Mars beviljat föredraganden vid hofärendena och expeditionscheten G. Å. Brandel nådigt afsked med pension. Till expeditionschef vid nämnde expedition har sekreteraren vid riksmarskalksembetet W. von Schoultz blifvit utnämnd. Lediga tjenster. Ett assessorsembete i Götha hofrätt äfvensom en biträdande läkarebefattning vid Upsala centralhospital kungöras till ansökning lediga. Kanon för skarpskyttekårerna. Ett at verkmästaren vid flottans station i Stockholm J. P. Frisk uppfunnet nytt slags kanon försöktes enl. A.-B. i söndags på Lilla Essingen invid hufvudstaden. Kanonen som är försedd med åttkantigt lopp och bakladdning, syntes mycket väl uppfylla sin bestämmelse både genom den snabbhet hvarmed den serverade och lättheten att söndertaga och sammansätta den i de många (från 30 till 275) delar hvaraf den består. Den är således mycket lätt transportabel. Med anledning af det gynnsamma resultatet af försöken ämnar man nu förfärdiga en dylik större kanon. Den som nu försöktes är blott 1 2 fot lång och har en kaliber af 117 tum. Kulan är spetsig och omkring 2 tum lång. Kasinomötet i Köpenhamn. Af de på förut nämnda möte å Kasino i Köpenhamn hållna tal framgår bland annat, att församlingen med hör! hör! emottog hvarje syftning på Sverige-Norges hållning till Danmark i den danska-tyska frågan. Sålunda yttrade sig redaktör Bille: Sverige-Norge hade under en följd af år bestämdt och oförbehållsamt förklarat, alt den enda lösningen vore att söka i Holsteins afsöndring, och grefve Manderström — som hade anspråk på vår varmaste erkänsla för sitt trofasta och broderliga beteende (hör!) — hade fastän man skulle tro, att våra inkrånglade förhållanden skulle varå som grekiska och hebriciska för en främmande statsman, tillochmed utarbetat ett fullständigt afsöndringsförslag, om hvilket det kunde sägas, att det var det bästa, som ännu kommit fram (hör!) Carl Plougs tal var i sin helhet af denna lydelse: Han ville låta hela materielen vara, taga ställningen som ett faktum och blott kasta en blick på de faror som den medförde. Dessa voro först och främst ett finansielt försvagande. (renom depeschen af d. 29 juni 1861 hade vår regering gått in på att icke uttaga Holsteins bidrag till de gemensamma utgifterna, och man hade såsom bekant hulpit sig med att taga af kassadehållningen. Nu har man endast valet mellan exekution eller att låta konungariket och Slesvig betala det bristande så länge det nuvarande tillståndet tortfar. Den har dernäst medfört ett diplomatiskt sörsvagande. Europa är trött vid att syssla med våra förhållanden och följa förhandlingar, hvilka icke leda till något praktiskt resultat. De vänskapliga råd, af hvilka vi sökt så många och begagnat så få, halva blifvit mindre brukbara och mindre vänskapliga, tills de nå sin höjdpunkt i den russellska noten och den senare ryska, hvilka skulle meddelas andra statsmän än regeringens. Vi hafva nu blott en vän, som icke blilvit kall, det är Sveriges-Norges regering hör!). Isan talaren) gläder sig öfver det erkännande, församlingen redan gjort grefve Manderström. Vi kunna beklaga. att han icke är riktigt inne i Slesvigs iure förhållanden, vi äro honom den största tack skyldige för hans uppriktiga understöd och kloka råd (starkt bifall). Situationen har dernäst medfört ett konstituionelt försvagande. En författning lefver ej af att stå på papperet, den måste utprägla sig i ett oafbrutet fruktbringande lagstiftningsarbete. En lagstiftande församling kan icke lefva af att bevilja qvuotadelar, hvilkas bristande qvota icke kunna skaffas, och antaga smålagar samt sälja småskog, då de stora angelägenheterna måste ligga orörda. IIar regeringen stärkt författningen genom art lemna tillbaka bevillningar och taga dem annorstädes? Har riksrådet gjort det, genom att framte en bild af oenighet och upplösning? Helstatsförfattningen skall om så är vara en