Göteborgsposten – 1 april 1863, sida 2

serade med denna unga qvinna, som liknade henne till det inre såväl som till det yttre — som var, liksom hon sjelfvisk, kall och grym, begärlig att komma sig upp i verlden, gi ig efter rikedom och lyx, missnöjd med sin närvarande ställning och ledsen vid det enformiga beroendet. Mylady hatade Alicia darföre att denna var uppriktig, häftig, ädelsinnad och djerf; bon hatade sin styfdotter och var fås ad vid den bleka ljushäriga Phoebe, som hon ansåg hvarken vättre eller värre an hon sjelf. Thorbe Marks åtlydde sin fordna frus befallning och tog af sin hatt, innan hon satte sig på ottomanen vid lady Aulleys fötter. Marsvinden hade icke bragt hennes jemna hårslätor i oordning; den välsittande ylleklädningen och linnekragen sågo ut som om hon omedelbart förut lagt sista handen vid sin toilatt. — Jag hoppas att sir Michacl är bättre, mylady, sade hon. — Ja, mycket hättre. IIan sofver nu. Du kan stänga den dörren, tillade la ly Aulley vändande ansigtet mot dorren mellan de begge rummen, som hon lomnat öppen. Mrs Marks lyddo tillsägelsen och återtog derpå sin plats. — Jag är mycket — mycket olycklig, Phoebe, klagade mylady, grufligt olycklig. . — För hemlighetens skull? frågade mrs Marks halft hviskandle. Mylady tycktes ej höra frägan. IIon fortfor att tala i samma klagoton. Ilon var glad att få njuta san smärta äfven för sin f. d. kammarjungfru. IIOn hade så länge burit