Göteborgsposten – 31 mars 1863, sida 2

het för eders durchlauchtigkeit utveckla de skäl, som enligt min uppfattning måste göra Polens fria förening med Ryssland till en nödvändighet. Redan genom sitt geografiska läge och således genom Guds vilja äro Ryssland och Polen hänvisade till ett visst gemenskap. Båda hafva samma historiska uppgift, och båda hafva faktiskt samma fiende. Denne fiende är tyskarne. De äro under bestående förhållanden en så mäktig och förfärlig fiende, att vi endast genom förenade krafter kunna emotstå den. Om vi äro åtskilda och lefva i inbördes fiendskap, måste vi duka under fir dem. Försvara vi 088 ömsesidigt, kunna vi derpå endast förlora och tyskarne vinna. Det är tyskarne, som ständigt och ensamma äro orsaken till all tvedrägt, och deras politik emot oss har alltid varit densamma, liksom den städse bragt dem ensamma fördel. Resultatet at denna politik är den framåtskridande eröfringen af slaviska länder. Äfven Polens delning var deras verk. Indast genom tyskarne blet Ryssland sporradt dertill, och tyskarne voro de enda som vunno derpå. De förvärfvade sig derigenom ett stycke slaviskt land till sin kolonisering, och de hafva dermed gått så förfärligt till väga, att de polska provinserna skulle vara tullkomligt germaniserade, om de i ännu 15 å 20 år skulle förblifva under preussiskt herravälde. Den polska befolkningen skulle då liksom den schlesiska vara reducerad till den arbetande klassen etc. ete. — Wielopolski minnes ej, att det just är en biart af den tyska politiken, som herrskar öfver Ryssland; det är denna ständigt inkräktande och eröfrande germaniska anda, som söker sprida sin civilisation, men — eröfrar och förslafvar: eröfring strider mot det ryska folkets karakter — det är blott de germaniserade tyska slägterna, som tvinga czaren att, malgre soi fortgå på undertryckningsbanan. Från krigsskådeplatsen intet nytt, om e det att c:a 100,000 ryssar nu stå i Polen.