Göteborgsposten – 30 mars 1863, sida 1

utanför Hållö i närheten af Smögens siskläge, franska gallioten Louise Aime om 79 tons drägtighet och förd af kapten Thorel, hemmahörande i S:t Valery, kommande från Leer i Hannover i barlast och destinerad till Frederikshald. Fartyget är totalt förloradt, men beA och besättningen äro räddade, och om väderleken icke fortfarande blir stormig torde äfven en del af fartygets segel, tågvirke m. m. kunna räddas, ehuru det olyckliga fartygets läge på en af kustens yttersta klippor, -Skotskärkallad, ger föga anledning att hoppas ett så lyckligt resultat. De stackars skeppsbrutne måste efter olyckan utstå förfärliga både själsoch kroppslidanden. Då fartyget slogs i bitar och masterna föllo öfver sidan, lemnade skrofvet dem icke längre något skydd. Innanför strandningsstället reser sig emellertid en brant klippa och till denna nödgades de taga sin tillflykt. Dervid tillgick på följande mödosamma sätt. En af besättningen, en ung, djerf man och god simmare, kastade sig i vågorna medförande en stark lina, med hvilken han sam till nyssnämnda branta klippa, hvilken han äfven lyckades nå och derpå vinna säkert fotfäste. Medelst linan halade han genom de törfärliga bränningarne till sig den ene efter den andre af sina olyckskamrater och sist befälhafvaren, alla mer eller mindre sårade. På den vilda klippan, hvars topp knappast lemnade rum åt dem alla, måste nu de arma menniskorna i tunna, våta kläder, utan mat eller dryck, i tio långa timmar hopplöst afbida sin räddning under sorglig åskådan af vågornas förstörande inverkan såväl på fartyget som på deras egna tillhörigheter. Mot aftonen bletvo de dock slutligen genom hjelp från land räddade ur denna förtviflans belägenhet och bragte till Smögens fiskläge, hvarest de hvar i sin mån fingo tilltälle att lära känna den svenska gästfriheten, dervid kustvakten hr Lundmarker i synnerhet lärer ha visat dem stor välvilja och beredvillighet. Festmiddagen för furst Czartoryski. De igår afton anlända Stockholmatidningarne tör sistl. lördag innehålla vidlyftiga reserater om nämnde bankett, äfvensom i sin helhet åtskilliga af de tal som vid tilltället höllos m. m. Vi nödgas dock inskränka oss till att, utöfver hvad vi redan genom telegram meddelat om festen, här endast tillägga töljande detaljer. Bland deltagarne bemärktos åtskilliga framstående ledamöter af riddarhuset, omkr. hälften af borgareståndets och ett betydligt antal af bondeständets ledamöter (från presteståndet blott en enda ledamot, och denne icke prest), flera af de anseddaste medlemmarne at Stockholms börs, en mångd embetsoch tjenstemän, samt vetenskapsmän, artister och litteratörer m. fl. I salens fond var anbragt en dekoration af nationaltanor. Tvenne pelare uppburo de polska och svenska vapensköldarne, så att Polens hvita örn och Sveriges tre kronor ömsesidigt stödde hvarandra, och på desamma voro placerade familjen Czartoryskis vapensköldar, bland hvilka furst Constantins med valspråk: Le jour riendra! Vid bordet midt under dekorationen var den för fursten utsedde platsen; närmast honom till höger satt frih. A. C. Raab och till venster general Hazelius. Ifrån bordet i salens sond sträckte sig 3:ne parallelt löpande bord utefter hela salens längd. Efter desserten höjde frih. Raab sitt glas och föreslog konungens skål, hvilken följdes af tolksången, hvari hela församlingen instämde. Kgl. sekr. P. R. Tersmeden föreslog derelter på franska en skål för furst Czartoryski, hvilken tömdes under uttryck af de lifligaste sympatier och besvarades af fursten likaledes på franska språket. Derefter höll generalma