Göteborgsposten – 27 mars 1863, sida 1

med, om så behöfs, öfverdrifva de sörvecklingar, hvartill den kunde gifva anledning, i ändamål att söka besegra de nya deputerades. motstånd mot militär-budgeten. 11. Uerr Iall till grefve Scheel Plessen, dat d. 20 Januari 1862. Hr Hall uttrycker sin tillfredsställelse med den ofvan omnämnda cirkulärskrifvelsen trän grefve Manderstrom till hofven i London, Paris och Petersburg, i hvilken hr Hall ser ett nytt bevis på det intresse Sverige alltjemt hyser för Danmarks sak. Efter att ha fästat gretve M:s uppmärksamhet på den danska regeringens försonliga anda och tillmötesgående gentemot Tysklands fordringar, ber hr Hull grefven vara försäkrad om, att konungen skall vidhålla de liberala grundsatser, hvilka alltid föranledt honom att öfver alla de länder, som äro förenade under hans spira, sprida en klok och fruktbärande frihets välgerningar. 12. Herr Jerningham till Lord Russell, dat, d. 27 Jan 1862. Hr Jerningham underrättar att han framlemnat lordens depesch af d. 15 jan. och att grefve Manderström svarat att han skrifvit i ämnet till grefve Wachtmeister och han anmärkte vidare, att det var långt ifrån hans önskan att med lorden inlåta sig i någon tvist rörande de danska angelägenheterna; att skiljaktigheten i åsigter mellan båda regeringarne var obetydlig; att felet syntes honom snarare ligga på tyska än på danska sidan; att han lika med lorden trodde att det varit bättre om danska regeringen börjat med att ordna Slesvigs angelägenheter och att han ämnade råda danska regeringen att genast taga denna fråga om hand och att ofordröjligen tydligt killkännagifva, hvilka åtgärder den tänker vidtaga för att tillfredsställa detta hertigdömes tyska befolkning. 13. Ur Jerningham till lord Russell, dat. d. 5 Mars 1862. Vid samtal mellan grefve Manderström och hr Jerningham hade grefven sagt, att han trodde det Danska regeringen ämnade uppsätta en redogörelse för hvad den ansåg vara verkliga naturen och vidden af dess förbindelser till Tyskland beträffande hertigdömena. Preussens påstående att Slesvigska deputerades närvaro i danska parlamentet innebure ett inforlifvande af hertigdömet i Danmark, ansåg gretven ogrundadt, då Slesvig hade en särskild ständertorsamling samt att det vore Holsteins eget fel om det icke hade skickat deputerade till Köpenhamn. 14. Lord Russell till hr Jerningham, dat. d. 16 April 1862, Denna depesch vänder sig kring Tyska förbundsdagens beslut vid sammankomsten d. 27 Mars, ett beslut som gillade Österrikes och Preussens förhållande i afseende å Slesvig, hvars angelägenheter borde ordnas samtidigt med tvistefrågorna i deras helhet. Engelska regeringen, säger lorden, skulle ha föredragit att frågorna ordnades den ena efter den andra, hvarigenom de passionsfritt kunnat undersökas. Hvad Holstein och Lauenburg beträftar medgitver Hennes M:.s regering Tyska förbundet utan förbehåll dess behörighet, i ötverenstämmelse med Londonertraktaten; icke så med afseende på Slesvig som ej omnämhes i denna traktat. Hennes M:ts regering öreslår derför att Österrike, Preussen och förbundsdagen måtte anmodas bestämma: 1. Hvad de anse vara konungen af Danmark örbindelser till Tyskland i fråga om Slesvig. 2. I hvilket hänseende konungens at Danmark kan anses ha kränkt dessa förbiudelser. 3. Om de nämnda tre makterna åsyfta att på något sätt tillintetgbra eller förminska danska monarkiens integritet.