Göteborgsposten – 24 mars 1863, sida 2

kade, att Ystads-banan borde blifva bland de fördelaktigare och fullt jemförlig med vestra stambanan. Denna hade år 1861 gifvit i bruttoinkomst c:a 47,000 rdr pr banmil. Upptog man nu förvaltningskostnaden, (som för enskilda bolag visat sig endast gå till 34 proc.) till högst 50 proc. af bruttoinkomsten, så egde man dock en behållning af 23,000 rdr till ränta med amortissement på anläggningen pr hanmil, då räntan på det begärda lånet endast utgjorde c:a 14,000 rdr pr mil. Man hade således ändå 9,000 rdr pr banmil, öfver att vinka på, och om beräkningen också icke skulle helt och hållet slå in de första åren, så ansåg likväl hr grefven för sin del att man alls icke borde fälla modet. Nationalbeväpningnn. Orebro skarpkyuefårening har i förra veckan blifvit tillökad med ett sjunde korporalskap, som till korporal valt handlanden V. Landsort och till vice korporal målaren Björklund. — Nyköpings friv. skarpskytteförening, som nu räknar 98 aktiva medlemmar, bar vid ärssammankomst d. 15 d:s ånyo till sin ordförande och kompanichet utsett kamreraren II. Vougt, åt hvilken vid samma tilltälle ötverlemnades en äreskänk af åtskilliga sillverpjeser till ett värde afr omkring 420 rdr. — Lidköpings skarpskyttekår har, efter några månaders hvila, i dessa dagar åter börjat sina vapenöfningar. — Halmstads skarpskyttekår har beslutat utsträcka sitt verksamhetsområde till hela Halland söder om Åtran, samt genom cirkulär uppmanat öfriga skarpskyttekärer inom provinsen att biträda beslutet. Uti detta cirkulärs ingress göras följande allmänna betraktelser öfver skarpskytteväsendet: Svenska folket har från urminnes tider varit ett fritt folk. Aldrig undorkufvadt, ehuru ofta fördt nära randen af sin undergång, har detta folk under seklernas vexlande lopp städse vetat bevara den sanna sosterlandskärlekens heliga eld. Då fordomtima örlig var å färde, gingo våra fäder, de fria odalmännen, att offra lif och blod för konung och sosterjord. Det gamla vikingasinnet har fortplantats genom sina led, och skulle ovän drista sig våra fjell för nära, går väl ännu man ur huse: ty kärleken till det land, som sett oss födas, som i sitt sköte gömmer våra store döde, kärleken till detta land lågar ännu klart i hvarje svensk mans bröst. Och hvad annat än denna innerliga, denna outplånliga kärlek till ett fritt och sjelfständigt fosterland är det väl som, den dag i dag är, sätter vapen i hand på tusende de fredliga yrkenas män och manar dem att göra sig skicklige och redo för att i farans stund kunna värna hvad som är dem kärt och dyrbart. Den som icke har mod i bröstet att vårda sig om sin frihet — den är mogen att förlora den. Se der de tankar, som ligga till grund för bildandet af de frivilliga skarpskytteföreningarne här i riket. Det ädla uti dessa förningars sträfvanden och de frivilliga offer, som utat dem nedläggas på fosterlandets altare, erkänner nationen; och tack vare vår högsinte konungs klara blick och manliga hug, har den stora folkbeväpningstanken så rotfästat sig. att den numera aldrig hvarken kan eller får dö bort. Befarad olyckshändelse. Rorrteljebladet omtalar, utan att vilja gå i god för dess sanning, ett rykte, enligt hvilket den olyckshändelsen skulle inträffat i Allmunge socken, att 15 läsbarn af årets nattvardsungdom vid gåendet till prestgården öfver sjön Länna, skulle allesammans drunknat. Vid Åkers styckebruk har nyligen af danska regeringen blifvit gjord en beställning af 50 stycken 4-pundiga tältkanoner at jern, hvilka dock skola refflas i Köpenhamn. Orsaken till denna beställning lärer vara den, att man vid de skjutförsök, som under loppet af förlidet år blifvit gjorda af danska artisleriet, utrönt, det refflade jernsältkanoner äro lika goda som relflade metallkanoner och långt billigare, i det en jernkanon kostar blott omkring sjettedelen af hvad som betalas för en metallkanon. Entomologi-k handbok för jordbrukare. Vid landtbruksakademiens sammankomst i Stockholm sistl. måndag framhöll