Göteborgsposten – 24 mars 1863, sida 2

Sir Michael gjorde denna fräga i en lätt förebrående ton. Hans unga hustrus närvaro utgjorde hans lifs solsken, och fastän han icke hade hjerta att fjettra henne vid sin sida, bedröfvades han af tanken att hon med flit underlåtit att komma till honom, fördrifvande tiden med barnsligt prat eller någon onyttig sysselsättning. — Hvad har du gjort sedan du kom hem, kära Lucy! upprepade han. Hvad har så länge hållit dig från mig? — Jag har talat — med — mr Robert Audley. Hon vred ännu sina hatthand omkring sina fingrar. Hon talade ännu med samma förlägna min. — Robert! utropade baroneten, är Robert här? — Han var här för en liten stund sedan. — Han är här väl ännu? — Nej, han har gått sin väg. — Gått sin väg! ropade sir Michael. Hvad menar du, älskade? — Jag menar att din brorson kommit i eftermiddag hit till slottet. Alicia och jag funno honom ströfvande i trädgården. Han stannade qvar till ungefär för ett qvart sedan och talade med mig, och derefter skyndade han bort utan ett ord till förklaring, utom en orimlig ursäkt med att ban hade något att uträtta i Mount Stanning. — Uträtta i Mount Stanning! Hvad kan han ba att uträtta på ett sådant afsides ställe. Han har väl då gått till Mount Stanning för att ligga der i natt? — Ja, jag tror han sade något sådant. (Forts.)