Göteborgsposten – 23 mars 1863, sida 1

— — m— —— SN Helen Talboys ej är död, derföre att hennes stil liknar er ännu lefvande persons. — Men om en serie af dylika sammanträffanden utvis samma sak? sade Robert. Helen Talboys lemnade sin far: bus, enligt hennes egenhändiga uppgift, emedan hon var led sen vid sina dittillsvarande lefnadsförhållanden och önskad. komma i nya. Vet ni hvilken slutsats jag drager deraf? Mylady ryckte på axlarne. — Derom har jag icke den ringaste aning, sade hon och som ni uppebällit mig på detta dystra ställe nära en hal timma, får jag bv er låta mig gå och kläda mig för mid. dagen. — Nej, lady Audley, svarade Robert med kall sträng het, som var så ovanlig hos honom, att den omskapade ho nom till en ny menniska — till en obeveklig personifikatior af rårtrisan, till ett vedergällningens grymma verktyg — nej lady Audley, npprepade han, jag har sagt att qvinaolist e kan hjelpa er, och jag säger nu att trotts tjenar till intet Jag har handlat öppet mot er och varnst er. För tvi månader sedan antydde jag för er den fara, som hotar er. — Hvad menar ni? frågade mylado hastigt. — Ni frågade ej after den varningen, lady Audley, fort for Robert, och nu är tiden inne då jag måste tala med er Tror ni att de personliga företräden, som ni betjenat er a i edra djerfva företag, rädda er från vedergällningen. Nj mylady, er ungdom, er skönhet, elra behag och er bildnin, göra blott ert lifs rysliga hemlighet ännu ry-ligare? Jaf kan försäkra er att om i bevisningen mot er funnes en end. länk till, skulle den vara stark nog för att falla er — oc!