Göteborgsposten – 23 mars 1863, sida 1

den länken skall anskaffas. felen Talboys har aldrig återvändt till sin fars hus. När hon öfvergaf sin stackars gamle far, gick hon från hans ringa boning med den uttalade föresatsen att bryta med sitt förflutna hf. IIVad bruka menniskor göra, när de önska börja ett nytt lif — för andra gången börja sitt lefnadslopp, utan att besväras af hvad som var dem hinderligt första gången? De förändra sina namn, lady Audley. Ilelen Talboys öfvergaf sin spåde son, — hon for från Wildernsca med föresats att dölja hvem hon var. Ilon försvann såsom Helen Talboys den 16 augusti 1854, och den 17 i samma månad framträdde hon åter som Lucy Graham, flickan utan vänner, som antog en lönlös anställning i ett hus, der hon slapp besvara några frågor. — Ni är tokig, mr Audley, ropade mylady. Ni är tokig och min man skall skydda mig mot er oförskämdhet. Om denna Helen Talboys for från sitt hem den ens dagen och Jag den följande började min kondition, bvall bevisar val det? — I sig sjelf visserligen icke mycket men i förening med andra bevis — — Ilvilka bevis? — Tvenne papperslappar, af hvilka dn ena var klistrad öfver den andra på en ask, som ni qvarlemnat hos mr Vine cent. På den öfversta lappen stod miss Grahams namn och på den andra mrs Georg Talboys. Mylady teg. Robert Aulley kunde icke se hennes ansigte i halfmörkret, men han kunde se att hennes begge små händer voro tryckta konvulsiviskt mot hennes hjerta, och han visste att stöten träffat målet.