— Ack, lady Audley, sade Robert, det är en fråga, som endast två eller tre personer kunna besvara, och den ena eller den andra af dessa personer skall inom kort besvara den. Tror ni att jag låter afspisa mig genom qvinnolist och qvinnoränker. Nej, jag har fogat länk efter länk i bevisningskedjan, och hon behöfver blott här och der en länk för att bli färdig med hela sin förfärliga styrka. Tror ni att jag låter gäcka mig? Tror ni att jag icke skall upptäcka de felande länkarne. Jag vet hvar jag skall söka dem. I Southampton finns en ljushärig qvinna — en qvinna, som heter Plowson, som känner något rörande de hemligheter. som fadren till min väns hustru döljer. Jag tror att hon kan hjelpa mig art upptäcka den qvinnas historia, hvilken ligger begrafven på kyrkogärden i Ventnor, och jag skall ha all möjlig möda ospard för att på reda på den, om icke — — Om icke? frågrde mylady ifrigt. — Om icke den qvinna, jag önskar frälsa från straff och vanära, mottager den misskund jag erbjuder benne och begagnar sig af varningar, medan tid ännu är. Mylady ryckte på sina vackra axlar, och blixtar af trots ljungade ur hennes blå ögon. (Forts.)