Göteborgsposten – 20 mars 1863, sida 2

holms stilgjuterier, flera unga flickor engagerade, hvilka till egarens fulla belåtenhet sköta siua åligganden. Helsingborgs sattigvärdsanstalt, som har kyrkoherden Witt till ordförande, har i dessa dagar till syssloman bland 11 sökande utsett stadskomministern Sjöberg. Det torde vara en ovanlig företeelse, att tvenne prester, den ene som ordförande och den andre som syssloman, stå i spetsen för en fattigvård. Prestbristen. På kyrkostämma har Arboga församling beslutat att, i anseende till omöjligheten att, under närvarande prestbrist, så det presterliga biträde, som erfordras för otteoch aftonsängsgudstjensternas bestridande, aftonsångerna skola indragas. Hundskatten i Westerås, hvilken för i år uppgår tili 550 rdr, skall, enligt stadsfullmäktiges beslut, öfverlemnas till förstärkande af dervarande skarpskyttekårs kassa. Dödsfall. Prosten J. D. Gellerstedt, den bekante utgifvaren af Nerikes flora, afled d. 12 d:s i Sligtomta prestgård i Södermanland, vid fyllda 60 års ålder. Sundhetsreglor för folket är namnet på en liten i dessa dagar utgifven skrift af d:r Å. Andree, hvilken skrift är ett aftryck ur ett större arbete. Då dessa sundhetsreglor synas oss värda en allmännare spridning, rekommendera vi dem såsom en helsosam och billig läsning. Religiösa rörelser. Askersunds tidning meddelar följande: Skoarbetaren Högberg i Höglund har utdelat nattvarden åt sin hustru, sina föräldrar (torparefolk) och deras tjenare. Samtliga bletvo kallade inför kyrkorådet, der de varnades. — Kort deretter blet äfven föreståndarinnan för Askersunds flickskola mamsell C. Bolin varnad, emedan hon för sitt samvetes skull afhållit sig ifrån att i kyrkan anamma nattvarden, utan istället låtit denna sig tilldelas hemma i hennes rum af komminister Mäntzing från annan församling. En son mördar sin mor. I Tidning för Venersborgs stad och län berättas under ofvanstående rubrik: Denna hemska missgerning inträffade i Steneby socken på Dalsland lördagen d. 7 i denna månad straxt före middagen. På hemmanet Slången i ofvannämnde socken är boende hemmansegaren Gabriel Jonsson, 68 år gammal, och dennes sedan 1!; år tillbaka blind vordna hustru Märta Persdotter, 65 år gammal, jemte barnen, sonen Jan Magnus Gabrielsson, född den 26 febr. 1830, och systern Anna Maja Gabrielsdotter, äfvensom en piga vid namn Kajsa Jonasdotter. Detta hemman är beläget i skogen något afskildt från andra hemman och grannar. Vid polisundersökning, som samma dag det ohyggliga mordet begicks hölls på stället, inhemtas derom följande: Att sonen Jan Magnus, hvilken i vanlig tid blifvit konfirmerad, men under de senare åren icke gått till kyrkan eller anmält sig till den h. nattvarden, visat ett ilsket och grälaktigt sinnelag, ehuru med förslöade förståndsförmögenheter; att han hösten 1861 omkullskuffat fadren, på hvilken han derefter ville intrampa bröstet, men att det då lyckades gubben att undkomma sonens vidare misshandling. Ofvannämnde dag hade Jan Magnus varit ond på begge föräldrarne och under någon stund grälat på dem, hvarefter han gått till skogen och afhemtat hank till gärdesgårdar, derifrån han hemkom emellan klockan 10 och 11 på f. m. En stund derefter gick fadren ut att arbeta på ett gärde ett stycke från stugan, hvarefter Jan Magnus begaf sig till ladugården. Några minuter derefter hade den blinda Märta vägledt sig utefter väggarne i stugan till dörren och gått ut på gården, och då sonen från ladugården fick se henne, rusar han till med en yxa i handen och inhugger denna i modrens hufvud vid venstra tinningen in till yxhammaren, hvaraf modren genast omkullföll utanför förstugudörren, och utan att gifva det ringaste ljud ifrån sig, genast afled. De i stugan varande qvinnorna bemärkte genom fönstret då Jan Magnus kom springande med yxan, och då de ögonblicket derpå hörde hugget, öppnade de dörren, derutanför Märta låg i sitt blod och Jan Magnus, hvilken låtit yxan qvarsitta i modrens hufvud, aflägsnade sig skyndsamt åt skogen, seende sig ofta tillbaka till stugan. Vid pass kl. 2 eftermiddagen kom han dock sjelfmant åter till hemmet och visade sig något sorgbunden samt fåordig, förklarande vid polisundersökningen, vatt yxan