Göteborgsposten – 20 mars 1863, sida 2

icke kunde förstå, en förändring hos honom sjelf utom den, som vällats af hans bekymmer öfver Georg Talboys — en förändring, som han fåfängt brydde sin hjerna med. — Men hvar har ni irrat omkring de sista begge dagarne, mr Audley? frågade mylady, när hon dröjde med sin styfdotter på förstugutröskeln väntande på att Robert skulle gå undan och låta dem komma fram. Den unge mannen ryckte till, när hon gjorde denna fråga och såg hastigt på henne. Något i anblicken af hennes unga strålande skönhet — något i uttryckets barnsliga oskuld tycktes gå honom till hjertat, och hans ansigte bleknade, medan han betraktade henne. — Jag har varit i Yorkshire, sade han; vid den lilla badort, der min stackars vän Georg Talboys lefde, då han gifte sig. Den blekhet, som öfverfor myladys ansigte, var det enda tecknet att hon hört dessa ord. Hon smålog matt och sökte komma förbi sin mans brorson. — Jag måste kläda mig till middagen, mr Audley, sade hon. Jag skall resa bort på en middagsbjudning; var så god och låt mig komma in. — Jag måste utbedja mig en halftimmas samtal med er, sade Robert halfhögt. Jag är kommen hit till Essex för att tala med er om något. — Om hvad då? frågade mylady. (Forts.)