Diskussionen om Polen å riksdagen. (D. 16 d:s) Baron Staöl von Ulolsteius motion, rörande en pettion från ständerna, att K. M:ts regering måtte, i samverkan med andra makter, som garanterat wienerfördraget, påyrka Polens återupprättande, remitterades till vederbörande utskott åtföljdt af åtskilliga talares yttranden, af hvilka vi här i dess helhet meddela h. exc. utrikesministern grefve Manderströms utveckling af svenska regeringens ställning till den polska frågan, såsom varande af en ej ringa märklighet. Det är naturligt, att sjelfva ärendets vigt bjöd h. exc. att iakttaga den yttersta försigtighet i sitt anförande, hvilket äfven är hållet i en sådan ton; men det skimrar dock här och hvar fram åtskilligt, som tyvärr ej synas oss innebära någonting uppmuntrande för Polens sak — och med säkerhet framgår, att Englands hållning, om den ännu icke alldeles omöjliggjort, dock i betänklig mån fördröjt makternas kraftigare ingripande, fastän faken tydligen fordrat den största skyndsamet. Grefve Manderströms anförande är emeltid af denna lydelse: Ä Ingen kan vara mera villig än jag att erkänna representantens rätt att yttra sin tanka,