Göteborgsposten – 19 mars 1863, sida 2

Den sörsta person, som visade sig på trappan var en gosse i korderoj-byxor och en mörk linne-rock. IIan rusade ner för trappan bullrande mycket mer än han behöft med sina jernspikade skor; och han var röd i ansigtet i följd af ansträngningen att trampa den gamla orgelns bälgar. Tätt bakom denne gosse kom ett ungt fruntimmer, mycket enkelt klädt i en svart sidenklädning och en stor grå shawl. Hon ryggade tillbaka och blef blek vid anblicken af mr Audley. Det unga frunt imret var Clara Talboys. Af alla menniskor i verlden var hon den, som Robert minst väntat och önskat se här. Hon hade sagt honom att hon ämnade göra ett besök hos några vänner i Essex, men grefskapet är stort och byn Audley en af de mest undangömda och minst besökta ställena inom detsammas omkrets. Att hans förlorade väns syster skulls vara här — här, hvarest hon kurde iakttaga alla hans företag och deraf sluta till bvad som föregick i hans själ, upptäcka föremålet för hans misstankar — gjorde de svårigheter, mot hvilka han hade att kämpa ännu mera invecklade än han beräknat. Det återväckte hos honom den känsla af vanmakt, hvari han utropat: — En starkare hand än min manar mig framåt på den obekanta väg, som för till min väns graf!