Göteborgsposten – 19 mars 1863, sida 1

Drottning Victoria var klädd i en enkemössa af hvit tyll, klädning af svart siden, hvit halskrage, hvita manchetter och svarta handskar. Mot denna enkla och dystra drägt var den engelska strumpebandsordens blåa band, hängande öfver venstra axeln, det enda som gjorde afbrott. Dessutom blixtrade från hennes arm samma ordens devis Honni soit qui mal y pense i diamanter. Brudtärnorna buro alla lika drägt, bestående af en robe af hvitt silke och en öfverklädning af hvit tyll med garneringar, upphäftad med buketter. Från klädningslifvet nedhängde ett långt släp, som på ena sidan upphäftades med blommor. Deras hårklädsel bestod af en krans af rosor och ljungblommor, och en lång tyllslöja hängde utför nacken. Prinsen och prinsessan afreste kl. 4 på e. m. efter vigseln till Osborne på ön Wight, der de skola vistas i tio dagar, hvarefter de en kort tid stanna i London. Påskhögtiden skola de tillbringa på Sandringham, prinsens slott i grefskapet Norfolk. Bland de oerhörda folkmassor, hvilka isynnerhet under intåget i London voro i rörelse hade man naturligtvis icke lätt att bibehålla ordning. Londonerpolisen iakttog likväl under hela tiden en sällsynt sinnesnärvaro och det var blott vid London Bridge och Temple Bar som trängseln blef farlig. Man bör dock betänka huru ringa polisens nummerstyrka måste vara mot de menniskomassor, som voro församlade på dessa ställen. Också tilldrogo sig verkligen olyckshändelser. Sex qvinnor och ett barn blefve klämda eller trampade till döds i trängseln. Londonertidningarne tadla också derföre hårdt Citypolisen, hvilken är en itrån den öfriga polisen afskild kår, för att denne isynnerhet vid Temple Bar kom ur sitt vanliga lugn. Chefen för denna kår har dock försökt skjuta skulden på ett af de frivilliga skarpskytteregementena, hvilka för sent afmarscherat till det ställe der det skulle hålla ordning. blott få stölder begingos under intåget, men deremot förlorades en oerhörd massa af olika effekter, och i synnerhet synes en stor mängdkrinoliner ha förkommit. Engelsmännens förtjusning öfver sin tillkommande drottning yttrar sig bland annat på ett sätt som påminner om det, hvilket brukar komma de skandinaviska studenterna tillgodo under studentfärderna. En korrespondent skrifver nemligen, att då en dansk inträder på ett värdshus i London tillåtes han ej att betala sin förtäring utan blir tvärtom föremål för de på stället innevarande engelsmännens storartade gästfrihet. En annan foljd af entusiasmen har blifvit den, att på börsen i London uppdykat ett rykte om att en dansk prins skulle befinnas villig bestiga den lediga grekiska tronen. Baron Rothschild har betalt i hyra för ett hus i London under det festliga intåget 4,500 rdr rmt; en annan millionär, mr Leat, 2,000 rdr för en våning. I Picadilly hafva enskilda våningar betalts med 2,500 å 5,000 rdr. En firma i S:t Palws Churchyard har i hyra tör sina butiksfönster erhållit 8,000 rdr.