Göteborgsposten – 18 mars 1863, sida 1

m — — im Posttidningens redaktörer, ingendera lyckades få så stort antal röster, att de kunde komma in bland stadsfullmäktige, och detta ehuru den förstnämnde och sistnämnde erhöllo utom några större röstbelopp på 680 och 750 äfven Enskilda Bankens röstetal 3.120 — och små röstetal i mängd naturligtvis. Utan all gensägelse skulle det hafva varit af ganska mycken nytta att hafva åtminstone en tidningsutgifvare bland sig, men första valkretsen har ej så velat det och för alldeles gifvet kan man taga att någon tidningsredaktör — jag menar här redaktör af de dagliga tidningarne — ej blir utsedd, härifrån dock undantagen hr Blanche, som med all säkerhet blir utsedd af sina fattiga på Lagårdslandet till Stadsfullmäktig. Orsakerna till att ingen redaktör af de dagliga tidningarne blef vald äro mångahanda — någon afvoghet från valmännens sida mot de tre nämnda personerna tror jag mig kunna försäkra icke vara förhanden — men förnämsta orsaken torde ligga deri, att valmännen voro så angelägna att i främsta rummet få in dem bland sina vänner som de ansågo skola bäst kunna bevaka deras intressen — hvilket ej må förtyckas dem — att derigenom 12 å 14 personer kommo att erhålla en alldeles ofantlig mängd röster och på de öfriga föllo rösterna så ojemnt, att ännu i denna stund lärer utgången af tre eller fyra personers val vara obekant och blott grundad på suppositioner. Under hela valet behöfde blott en enda valsedel kasseras — en på hvilken fabrikören Berglöf, som förekom på nära nog hvarenda valsedel, stod upptagen. två gånger — ett resultat, som vittnar fördelaktigt om valmännens intresse för denna angelägenhet, likasom det äfven bör erkännas att magistratens ledamöter ådagalade en berömvärd liberalitet vid tolkningen af några ej så påtagligen tydliga namn. Då man antagit principen att bolag skola få utöfva rösträtt i förhåliande till beloppet af skatten, så är derom ej mycket att säga, men för egen del, och många torde instämma deri, kan jag ej underlåta att säga att det ligger någonting bra o ättvist deri, att t. ex. Enskilda Bankens direktörer såsom bolag rösta med ett så stort belopp som 3,420 röster och sedan rösta samma direktörer personligt med ganska betydande röstetal, hvarigenom dessa herrar komma att utöfva ett alldeles otillbörligt inflytande vid val, t. ex. såsom nu vid valet af Stadsfullmäktige. De förberedande valsammanträdena utmärkte sig för en liflighet, som öfvergick allt hvad man förr sett i den vägen och man skulle med. skäl kunna kalla sammanträdet i fjerde valkretsen — omfattande Jacobs, Johannis, Kungsholms och Skeppsholms församlingar — för ganska stormigt. Samlingslokalen var Jacobs skolhus vid Regeringsgatan, i en skolsal. Här hade samlat sig en stor massa valmän och åhörare, som förde ett oväsen, så att man kunde förlora hörseln och det var alldeles fåfängt att ordföranden, den glade presidenten i Kommerskollegium, hr Åkerman, sökte medelst knackningar i katedern med en liten blyertspenns-stump bringa de orolige till tystnad. Man röstade om näroch frånvarande personer, som af valmännen ansetts värdiga att bli ledamöter i valkomitän. Man kan föreställa sig de personers förlägenhet, hvilkas namn då de upplästes helsades med rungande nej; ett och annat ja förlorade sig alldeles i rymden. Pastor i Jacob, k. hofpredikanten Lundberg, helsades med dylika öfvervägande nejrop, likaså lilla kongl. sekreteraren Dalman, likaså garfvareåldermannen Westin, kammakaren Schuldheiss m. fl. och det var som att gjuta olja på elden, när kyrkoherden Lundberg, hr Westin m. fl. förargade öfver dylika vota, stego upp och förklarade att de, efter