Lady Audleys Hemlighet. Roman af Miss Braddon. Öfvers. fr. engelskan. — Det skulle jag visst. Så säkert som jag skulle känna igen mina egna döttrar. Robert Audley skref mrs Barkambs adress i sin plånbok, åt sin middag ensam, drack ett par glas sherry och rökade en cigarr samt drog sig sedan tillbaka i det rum, der en brasa blifvit uppgjord för hans räkning. Han insomnade snart, uttröttad af de resor han gjort under de två sista dagarne; men hans sömn var ej tung, och han hörde vindens sorgliga tjut på de öde sandiga slätterna och de ofantliga vågornas enformiga rullande mot den flacka stranden. Med dessa dystra ljud blandade sig de melankoliska tankar, som alstrats genom hans glädjelösa resa, och de upprepades i ständigt skiftande ordning i hans slumrande förständs kaos och öfvergingo till scener, som aldrig förekommit och aldrig kunde förekomma på jorden, men som dock stodo i ett visst förhållande till de verkliga händelser, som den sofvande erinrade sig. I dessa oroliga drömmar såg han Audley Court ryckt från de gröna betesmarkerna och skuggrika häckarne i Essex och stående blottadt och oinhägnadt på denna ödsliga nordligt belägna strand, botadt af det brusande hafvets bastiga