Göteborgsposten – 14 mars 1863, sida 1

—x7— — — — — ort var svårare än han trott. Han kunde visserligen ba sett i Postembetets adressbok efter namnet, men han ansåg det föga troligt att ett fruntimmer, som stod i sådant förbållande till sina borgenärer, skulle gifva dem detta enkla medel att få reda på hennes bostad. — Om bagaren icke kan finna henne, hur skulle jag då kunna det, tänkte han misströstande. Om en så beslutsam, sangvinisk och krafifull menniska som bagaren icke lyckas i denna sak, buru skulle då en flegmatisk stackare som jag kunna göra det? Hvilken orimlig dårskap af mig att försöka hvad som öfvergått hans krafter! Mr Audley öfverlemnade sig åt dessa dystra tankar, när han långsamt återvände mot det hörn, der han lemnat vagnen. Ungefär på halfva vägen mellan bagareboden och detta börn, hejdades han af en qvinnas steg tätt bredvid honom och en qvinnoröst, som bad honom stanna. Han fann, då han vände sig om den illa klädda qvinnan, som han hade sett uppgöra räkningen med bagaren. — Hvad står på? frågade han på måfå. Kan jag vara er till tjenst? Är mrs Vincent också skyldig er penningar ? — Ja sir, svarade qvinnan med något halft gentilt i sitt sätt, som öfverensstämde med klädseln. Jag har att fordra pengar af mrs Vincent, men det är inte fråga om det. Jag — jag skulle vilja veta hvad ni vill henne — emedan — emedan — — Ni kan ge mig hennes adress, om ni vill — är är det icke det som ni ville säga? Qvinnan tvekade och såg misstänksamt på Robert.