Göteborgsposten – 14 mars 1863, sida 1

istället sör en skräddare, ty dessa voro helt och hållet oskyldiga i det Vegelinska mordet; men de förtjenade dock tagas i förvar, alllenstund de hade ämnat att å sina kreditorers kassa företaga en längre lusttur. De nöllo dock god min i elakt spel och beqvämade sig att inställa den transatlantiska resan och istället taga in på stadens mest trafikerade hotell, det stora slottet vid S:t Eriks torg, der enskilda rum lära för längre tid vara för dem reqvirerade. att mål af märkligare beskaffenhet, synnerligast i afseende å utslagets tillämpning, har för några dagar sedan afgjorts af Göta artilleriregementes krigsrätt. En konstapel hade neml., såsom vittnen intygat, af fri vilja och med uppsåt dränkt sig. Han blef då naturligtvis sörklarad såsom sjelfspilling, och krigsrätten dömde att hans lik skulle begrafvas på det i lag för sjelfspillingar föreskrifna sätt. Nu säger emellertid lagen att en sådan gkall af skarprättaren till skogs föras och i jord nedgräfvas, men händelsen är att ingen skarprättare förnärvarande finnas hvarken i detta eller angränsande län. Någon annan hand får ej heller komma vid liket. Huru skall det nu gå med kadavret? Skall det stå ofvan jord till dess skarprättaren hunnit utses (ansökningstiden utgår först med månadens slut), eller skall man kringgå lagens bokstaf? Hrr stadsfullmäktige hålla fortfarande på med den tråkiga bouppteckningen efter Borgerskapets äldste och en del af magistratens rörelse. Dervid visar sig det glädjande faktum, att större delen af dem, trots det ofta torra och andefattiga i ärendena, med all itver söka ej allenast att sätta sig in i frågornas minsta detaljer, utan äfven att med kraft och värma försvara hvad de för kommunen anse nyttigt och lyckobringande. Härigenom kan visserligen en och annan blifva stämplad såsom grälmakare, men ser man närmare till omständigheterna, skall man finna att den, som gjort sig så förtrolig med ärendets minsta delar, att han för dem vill vedervåga en dust, i hög grad gjort sig förtjent af det allmänna, ehuru han naturligtvis endast uppfyllt sin pligt som stadsfullmäktig. Snart komma väl äfven för hrr stadsfullmäktige lugnare dagar sedan de gjort sitt boskiste med förra kommunalmyndigheterna och fått det så inrättadt, att de under en 10 timmars diskussion ej behöfva sitta som en fogel på sin pinne. — Det säges att förslag lär komma att väckas om byggande af särskild lokal för hrr stadsfullmäktige och att denna lokal skulle blifva å sjelfva rådhusets tomt. Krönikeskrifvaren har neml. hört sägas, att fråga skulle väckas om rådhusets komplettering åt Tyska kyrkan till, i hvilken afdelning då skulle inrymmas en större lokal för hrr stadsfullmäktige med amfiteater för åhörarare och särskilda rum för expedition, arkiv o. s. v. Af många skäl är detta förslag, om det kommer till stånd, värdt att beaktas, och ej minst derföre att rådhuset en af våra skönaste byggnader, erhölle en fulländning, som på en gång skulle borttaga dess största fel, den otympliga afstympningen mot Tyska kyrkan. Det här i fjol inrättade sjukhemmet för obotligt sjuka, hvilket hufvudsakligast tillkom genom försäljandet af till grundfond förärade fruntimmershandarbeten, har genom ytterligare gåfvor lyckats utsträcka sin kärleksrika verksamhet, så att detsamma nu anser sig kunna mottaga ytterligare ett par stycken af dessa lidandets offer, hvilka äro dömda att aldrig här på jorden få lemna sjuksängen. Från sjukhuset till läkarne. Under veckan har här, i en särdeles väl sorterad pappershandel, tillhandahållits en grupp i ett vanligt visitkortsformat af nästan samtliga