Göteborgsposten – 13 mars 1863, sida 1

A ——— de studsa dersöre matta tillbaka mot den egoismens stålbrynja som han bär. Och likväl utgöra de sköna punkter. Hamlet och Ophelia ha öfvergått till en skön tradition, Sigurd och Audhild förtjena det äfven. Detta moment i Björnsons drama står i lyrisk skönhet i jembredd med tillochmed Romeo och Julia, ehuru det mot dessas kärlekssaga försvinner alldeles som Hamlet och Ophelias kärlek blir en svag skugga bredvid deras, alldenstund den å ena partens sida ej eger kärlekens skönaste egenskap: att för lifvet och ej blot i momentet hängifva sig den ene åt den andre, så att de båda parterna ömsesidigt utfylla hvarandra och sålunda båda bli till ett. Vi kunna ej neka oss det stora nöjet, att här återgifva den scen af verklig skär skönhet, deri skalden framställer kärleksförhållandet mellan Sigurd och Audhild. Vi ha ej på länge läst någonting motsvarande. Det är i andra afdelningens tredje akts 5:te scen. Sigurd (kommer in genom dörren). Audhild. Sigurd. Her er jeg! Audhild. Men se: jeg var den förste! Sigurd. Det kom deraf, at jeg igaaraftes laa lengre vaagen end du; thi jeg tienkte på dig! Audhild. Men sterkere er den Kjerlighed, som vekker af L2engsel, end den, som holder vaagen af Erindring. Sigurd. O, naar jeg sover, er min Sövn saa fuld af Drömme om dig, og derfor kunde jeg imorges icke vaagne. Audhild. Da elsker jeg mere; thi mine Drömme om dig ere saa heftige, at de vekke. Sigurd. Nej, Audhild, da elsker jeg mere; thi Dröm og Liv gaar nu saa sammen, at jeg ved ikke, naar jeg sover og naar jeg vaager. Audhild. Da elsker jeg dog mere; thi borte fra dig kan jag icke sove. Sigurd. Nu tabte du; thi du er aldrig borte fra mig. Audhild. Nej, jeg vandt; thi ikke en gang min Tanke kan erstatte dig selv. Sigurd. O, min Tanke, den er dig! Audhild. Lad os da bytte, at vi kan lede hinanders Lykke. Sigurd. Saa har du uddannet dig i disse herlige Dage, at du kunde fölge med till Provence og blive Kjerligheds Dronning. Audhild. Er jeg blot din, saa har jeg den Krone, jeg attraar. Sigurd. Hvor du er glad! Audhild. Thi gladere har du aldrig set paa mig! Sigurd. Hvoraf kommer det, tror du! Audhild. Du har fattet Beslutning om att rejse! Sigurd. Nej. Audhild. Men skulle vi ikke rejse? Sigurd. Hvorhen? Sigurd. Men lad os hellere tale om Kjerlighed. Audhild. Vi lever voveligt; den stjeler Dage fra sig selv.