Lady Åudleys Hemlighet. Roman af Miss Braddon. Öfvers. fr. engelskan — I morgon bittida! utropade mylady och såg ha stigt upp. Fastän lady Audleys glada ansigtsuttryck försvann lika hastigt som blixten på en sommarhimmel, undgick det e Roberts uppmärksamhet. — Ja, sade han. Jag nodgas resa i morgon i afftre till London, men jag skall dagen derpå återvända om ni tillåter, lady Audley, för att qvarstanna tills min onkel är åt. rställd. — Men ni hyser väl ingen allvarsam farhåga för hans sjukdom ? frågade mylady oroligt. Ni anser honom väl icke mycket dålig? — Nej, svarade Robert. Jag tror att der, Gudskelof, icke är det ringaste skäl till oro. Mylady satt och teg några ögonblick och såg på de tomma tskopparna med ett vackert och tankfullt uttryck på sitt ansigte, som bar stämpeln af ett grublande barns oakyldiga allvar. — Men ni var nyss innestängd så länge med mr Davson, sade hon efter denna korta paus. Er konversation 2) Forts. fr. N:o 39.