Göteborgsposten – 12 mars 1863, sida 2

Nytt packhus skall uppföras i Sundsvall. Vid entreprenadauktion för byggandet har handl. A. G Nygren stannat för lägsta anbudet, 30,000 rdr, hvilket af drätselkammaren blifvit antaget. Sjukdomen Springormen har bland hästkreaturen i vissa delar af Dalarne tilltagit i betänklig grad. En enskild bank skall upprättas i Sundsvall, alldenstund de i orten förut varande bankinrättningar ej anses motsvara det behof af lättad penningerörelse, som den stora utvecklingen af Norrlands näringsoch affärslif kräfver. Ett furstligt apanage. Prinsen af Wales inkomster blifva efter hans giftermål af tvenne olika slag: först det för honom bestämda anslaget af engelska staten, uppgående för hans egen räkning till 40,000 pund sterl. och för prinsessan Alexandras till 10,000 p. st. — och för det andra inkomsterna af hertigdömet Cornwall. Att anslå dessa senare inkomster till tronarfvingen, är en gammal sed i England. De härflöto förr ur olika källor, bland hvilka de förnämsta voro förpaktningen af de kronan tillhöriga länderierna, inkomsterna af de kongl. skogarne, och slutligen samt egentligen af bergsverken. Under den nuvarande drottningen öfvertygade man sig om att dessa afgifter voro hämmande för bergshandteringen. För att erbjuda kronan en lämplig ersättning härför, tog man medeltalet af inkomsterna på tio år och bestämde derefter de årliga inkomsterna till 16,000 p. sterling Denna ändring skedde år 1838 och från denna tid till 1841, då prinsen af Wales föddes, uppbar drottning inkomsterna af hertigdömet Cornwall. Från 1841 förvaltade prinsgemålen desamma för sin son med den exemplariska ordentlighet, som var honom egen. Under tiden har en ganska vacker förmögenhet derigenom samlats för prinsen, ty nämnde 16,000 pund representera långt ifrån hvad som inbegripes under namn af inkomster från hertigdömet Cornwall. Dit höra dessutom 7,000 pund i inkomster från bergverk och stenbrott i Somerset, 3,000 pund från kolgrufvor dersammastädes, 3,000 pund i räntor på utlånta kapitaler och 32,000 pund från egendomar i Cornwall, Surrey, Hartford, Lincoln, Norfolk, Suffolk, Dorset, Somerset, Wilts, Becks och Devon. Men vid dessa inkomster af tillsammans 60,000 pund häfta likväl utgifter. Prinsen af Wales måste besolda flera höga embetsmän, en Lord Warden för tenngrutvorna, en arkivdirektör, en kansler och sigillbevarare, flera forstmästare och slottsfogdar. Efter afdrag af de derigenom uppstående kostnaderna, återstår likväl för prinsen af Wales en ren inkomst af 45,000 pund sterling (800,000 rdr rmt), härflytande från hertigdömet Cornwall. Tattarfolket. Som bekant, är det nästan omöjligt att utrota den lust som tattaroch i allmänhet zigenarfolk hysa för att vandra omkring, och denna lust kan äfven inplantas genom kortare samvaro med zigenarfolk utan att man behöfver vara af deras blod. Ett exempel härpå erbjuder en flicka, hvilken varit tagen under armarne af fångvårdssällskapet i Wiborg i Danmark. Hon hade fört ett kringstrykande lif under barndomen. Vid 16 års ålder kom hon i tjenst i en stad på Jylland och blef vid samma tid beredd till konfirmation. Efter två månaders förlopp lemnade hon tjensten, emedan hon icke ville underkasta sig det tvång, hvarmed hon hölls till att läsa lexor. Hon ångrade sig dock straxt och vände tillbaka, men husbonden, som fruktade att hon skulle upprepa detta företag, ville ej ånyo antaga henne, och hon blef derföre anställd som piga i en annan familj. Från båda hållen fick hon emellertid emottaga intyg om villighet och trohet, och presten omtalar hennes förhållande under konfirmationsförberedelsen såsom oklanderligt. Efter konfirmationen lemnade hon staden och flackade under en kort tid omkring på landet, anhölls sedan för lösdrifveri och bedrägeri och dömdes till 8 månaders tukthusarbete. Hon hade ett täckt, tilltalande utseende, och det fanns intet i hennes blick eller sätt som tydde på att hon tillhörde det i allmänhet så lätt igenkänliga landstrykarfolket. Väl visste man att hennes styffar, en flera gånger straffad person, hörde till detta folk, men det säges att med hennes moder är detta icke fallet. Men huru det än förhöll sig med hennes slägt, och hvad man än i detta afseende kunde ha att befara, så trodde dock tångvårdssällskapet i Wiborg, i hvars fängelse flicFT LL 4 .