Göteborgsposten – 12 mars 1863, sida 2

sig af den orientaliska växten vid sina förtrollningar. Vid töbordet regerar hon enväldigt, oförlikneligt. Karlar förstå sig ej på den mystiska drycken. Om man läser hur den stackars Ilazlitt serverade sitt t6, ryser man öfver det barbariska sätt, hvarpå det tillgick. Ilura tafatta äro icke de eländiga varelser som försöka bistå tbrickans trollske president! huru illa hålla de icke kitteln! huru nära var det icke att de bräckliga kopparna och faten eller prestinnans smala fingrar fått sitta emellan för dem. Att afskaffa t6bordet vore att beröfva qvinnan hennes lagliga välde. Att skicka ett par grofva karlar omkring bland edra gäster med en dryck tillblandad och islagen i hushallerskans rum vore att reducera det sällskapligaste af alla bruk till ett formligt utdelande af vissa rationer. Det ljufva inflytande en qvinna utöfvar genom ickoppar och tefat är bättre än den olämpliga makt, som genom pennspetsen ryckes från det motvilliga starkare könet. Man tänke sig blott att alla Englands qvinnor vore höjda till jemnhöjd med mannen i intellektuellt hänseende, man tänke sig dem, försmående krinolinen. perlpulvret och mrs Rachael Levison, sättande sig öfver besväret att göra sig vackra och behagliga, öfver t(bordet och det skarpa och det satiriska sqvaller, som till och med roar starka män! I vilket dystert, otrefligt och prosaiskt lif skulle då icke det starkare könet föra! Mylady tillhörde icke do emanciperado qvinnorna. Den stjernlika diamanten på hennes hvita fingrar kastade sina strålar omkring sig bland servisen, och hon lutade sitt vackra hufvud öfver ett beundransvärdt indisk tåskrin af sandel.