Göteborgsposten – 9 mars 1863, sida 1

— — Det gränsar till det otroliga huru mycket hoffestligheterna under förflutna veckan blifvit omtalade i Paris. I de halsofficiela och halsfashionabla salongerna gällde konversationssorlet och gäller ännu nästan uteslutande kostymbaler, supcer, maskerader och fantastiska drägter. Ingenting är motbjudande för en hungrig mage, och då det är en al menniskoslägtets sjukdomar att vara ytterligt glupsk elter allt hvad som hänför sig tul dodliga gudomligters gerningar och förhållanden, så må vi ej framför den hungrande allmänheten framställa ett magert bord. Låtom oss derföre genast omnämna att den maskeradbal, som guts i Tuilerierna var lysande. Redan i den omständigheten att kejsaren och den kejserlige prinsen voro klädda i venetianska mantlar, ligger tilräckligt för att uppväcka läsarens inbillningskraft; men föreställ er fransmännens kejsarinna klädd såsom en venetiansk doges gemål på den tid då det ännu fanns en doge! Stackars Venedig, hvars enda ersättning för att ej få utgöra en del af det Italien som skulle vara fritt från Alperna till Adriatiska hatvet, består deri att dess historia försett kejsarinnan med en fantasidrägt! Icke mindre lämplig var den drägt som valts af prinsessan Matlulda, hvilken, oaktadt hon står i bitter opposition mot påfven, bar den ryktbara prinsessa Mathildas kostym, hvilken under medeltiden var pålvens välgörarinna! Hvarföre Alsonse de Rothschild var förklädd till paradisfågel och Salomon de Rothschild uppträdde som fågel blå, är ett ännu icke uppenbaradt mysterium. Efter supen sågs gretvianan de Castiglione passera balrummen med en neger — hertigen at Choiseul — hvilken bar hennes släp och höll i sin hand en parasoll af ljusrödt satin, broderad med siltver. Madame de Castiglione bar en romersk matronas kostym : den länga purpurroben, en svart tunica sästad på skuldran och emnande armen alldeles bar, diademet glänsande på ett utomordentligt rikt hår och sandalerna betäckande en del, endast en del ut soten. Häraf skulle jag vura frestad att förmoda, det hon vid antagandet at en dylik drägt ej hatt annat politiskt mål i sigte än att framställa så mycket som möjligt af sin skönhet för de närvarandes beundrande blickar. Alla tänkande mäns uppmärksamhet har vederbörligen ehuru kanhända otillräckligt blitvit äästad vid den anmärkningsvärda omständigueten, att från fyra bikupor, betäckta med lötverk och dragna af herdar till midten af Salle des Maröchaux, unga bevingade flickor utträdde etter en signal gifven af Strauss, och under bi-surrning utfsrde en balett, medan orkestern spelade bJärllssvalsen-; men att denna balett blifvit komponerad af Mecante (vid operan) och repeterad dagen förut i Tuilerierna, är ett annat märkligt faktum om hvilket efterverlden har rätt aut bli underrättad. Bankettrummet hade naturligtvis olifvit dekoreradt med utomordentlig prakt Bordprydnader at fint arbetadt guld och och siltver skimrade genom en massa at blommor och palmträd. En artist har blitvit beralld att atteckna dessa dekorationer, liksom dikuporna, så att en kommande generation må gynnas med en oforgänglig atbild at de under som kejserdömet tramkallat. De äro utan tvifvel dyrbara, men hvad betyder det? Kejsarens civillista är mera än dubbelt så stor som Ludvig Filips. Frankrike betalar räkningen. Napoleon säges ha roat sig mycket. Ze roi camuse. Hvartör icke? Jag hoppas ingen skall vederlägga mig, om jag vågar säga utt Napoleon är en nöjews man. Ingen skägglös babitu på Hal Mabille är storre älskure at dance. ingan fingogsrig vnelingse kan skröta aft