Göteborgsposten – 9 mars 1863, sida 1

Lady Audleys IIemligket. Roman af Miss Braddon. Ötvers. fr. engelskan. Robert spratt så till, när Clara Talboys sade detta, att hon hastigt fästade sina ögon på hang ansigte. Den sinnesrörelse, hon läste der, röjde en del af hemligheten. — Min bror Georg försvann i Essex, sade hon. Han kunde ej motsäga denne. — Det var ledsamt att jag röjt detta, sade han. Min ställning blic dagligen mera invecklad, mera plågsam. Farväl. Hon räckte honom mekaniskt handen, när han sträckte ut sin, men den var kallare än marmor; den låg slappt i hans och föll likt ett trästycke till hennes sida, när ban släppte den. — Skynda er för all del hem, sade han allvarligt. Jag är rädd att ni kommer att lida af hvad ni företagit er denna morgon. — Lida! utropade hon trotsigt. Ni talar om lidande, när den enda varelse i verlden, som någonsin älskat mig tagits derifrån i sin ungdoms blomma! Hvad annat än lidande kan finnas qvar för mig! Ilvad bryr jag mig om kölden, sade hon i det hon drog af sig shawlen blottande sitt bufvud för den skarpa vinden. Jag ekulle vilja gå härifrån till