Göteborgsposten – 7 mars 1863, sida 1

2——77 — —5,7771111 jar man redan ställa trädgärdarne i ordning, för ett festligt mottagande at våren. Sålunda har man redan i Trädgårdsföreningens park rajolerat åtskilliga af de större planerna derstädes samt börjat macadamisera och fylla gängarne, hvarvid samtidigt dränering egt rum al några fuktigare platser. Schubben eller tvättbjörnen gör redan sin tysta och enformiga vandring i sin bur, och ekorrarne, hvilka ej ännu blifvit tillfullo befriade från sin vinterdrägt, svänga sig redan med sprittande liflighet inom sina galler, nyfiket spejande efter de gåfvor, som den förbigående händelsevis kan medföra. Hasseln och alen blomma, pilarne rusta sig dertill, och ett par utländska buskväxter hålla redan på att utslå dels blad och dels blommor. Dock hafva vi ännu 7 veckor till den 1 Maj, vårens första dag! Apropos trädgårdsföreningen, är det krönikeskrifvarens glada skyldighet, att omnämna det förslaget om den nya musikpaviljongens uppförande, gick igenom vid bolagsstämman sistl. måndag. Kunde man nu äfven lika godt få det ordnadt med de omtalade konserterna i det gröna af härvarande orkester, så blefve denna vår älskliga tillflyktsort undan sommarens hetta oss dubbelt angenäm under instundande sommar. Fladstrands ostron eller icke! — det är dagens lösen. Vi hafva hela vintern härstädes smort oss med Fladstrandsostron, hitförda, till ett antal af 40,000 å 50,000 i stöten, af en ostronhandlare. Men så kommer plötsligen en annan ostronhandlare och rycker bindeln från våra ögon, sägande och med bevis intygande, att intet enda Fladstrandsostron förut hitkommit i vinter, samt att han är den enda person, som kan fournera oss med dylika. Hvad skall man tro? Att man under bela vintern varit utsatt för ett skämt, eller att detta just nu skall grundligt börja? I samma tidqningsnummer hafva emellertid de båda antagonisterna under veckan utbjudit Fladstransdostron. Denna täflan har dock haft det för ostronätarne förmånliga resultatet, att de båda ostronhandlarne söka komma under hvarandra i pris, så att detta slutligen nedgått för stora och vackra ostron till 1 rdr 25 öre pr tjog, under det man förut måst betala ända till 2 rdr. — Trots detta höga pris, har dock vår skärgårdsallmoge högst sparsamt uppträdt såsom konkurrent till de danska ostrona med de små förträffliga Stiffjordsoch Kosterostrona. Förmodligen har fisket varit ringa, hvilket ej heller är mycket att undra ötver, då detsamma i vår skärgård skötes utan någon rationel plan, så att man icke föraktar att från klippan eller hafsbottnen lösgöra och upphemta äfven de allra små obetydligaste ostronungar, sådana som i början af förra hösten såldes härstädes till ett pris af 10 öre pr tjoget. Vid de danska ostronbankarne gäller en lag, som bestämmer huru stort ostrans skal i diameter skall vara, for att få upptagas, och denna lag har visat sig vara särdeles välgörande för ostronfisket. Det vore måhända ej en omöjlighet, att äfven här i Sverige så något sådant bestämdt, och derigenom skulle våra ostronbeklädda skärgärdsstränder så ett helt annat värde än nu. Våra kapitalister, som nedlagt sina penningar i bankaktier eller ångbåtsaktier, hafva under senaste veckorna haft det lilla nöjet att inkassera sina dividender, hvilka i allmänhet, åtminstone hvad bankerna vidkommer, varit rätt tillfredsställande. En del ångbåtar har visserligen under förra året ej inseglat så mycket som förut, men, som sagdt, i allmänhet har resultatet varit godt. Krönikeskritvarens lilla påpekning af det missbruk af trottoirerna, som så ofta gör sig gällande, af med bördor lastade personer 0. 8 v. har haft det goda med sig, att polis