Göteborgsposten – 6 mars 1863, sida 3

se hade alltid tillhällit arbetarne på verkstaden att innan de lemnade densamma. omsorgsfullt sopa rent kring fyrugnen, på det att ingen eldfara måtte uppstå derigenom att stickor och hyfvelspån låge qvar. Han hade tillika varnat att man ej finge handskas oförsigtigt med elden, föreställande arbetarne, hvilken stor skada de skulle kunna tillfoga honom genom att handla på motsatt sätt. — Gårdsbyggnaden bestod af verkstaden i andra våningen, samt ett magasin och ett boningsrum på nedra botten. På vinden låg trävirke förvaradt och likaledes i verkstaden på en ställning i taket, Detta virke låg ungefär på tre fots höjd öfver fyrugnen och kunde ej ha blifvit antändt genom hetta från densamma, i hvilken blott eldades med hyfvelspän, som hastigt åter utslocknade. Hr Kruse ansåg, att någon oförsigtighet som vid aflyftande af den i fyrhål å ugnen stående limpannan blifvit begången varit orsak till olyckan. Från ugnen leder ett muradt rör, men i detta hade ej någon felaktighet eller spricka blifvit bemärkt. Då pannan varit aflyftad frän syrhälet. trodde hr Kruse att hans arbetare varit noggranna med att lägga lock öfver häle: emedan eljest en besvärlig rök uppträngde. Hr Kruse uppskattade sin förlust i oförsäkrad lösegendom till ett par tusen riksdaler. Hr Kruses arbetare hördes derefter. Dessa voro snickaregesällerna Linderholm och Rosenqvist samt lärgossarne Axelsson, Gustafsson, Andersson och Ols. son. De hade ingendera märkt någon antydning till faran då de vid ett-tiden lemnade verkstaden för at äta middag, gesällerna först och lärgossarne seder mera, men helt kort efter hvarandra. Kring fyrugner hade, enligt husbondens föreskrift hyfvelspän o. dyl blifvit bortsopadt innan de gingo ned. Locken hade varit, pålagda öfver de båda fyrhålen, hvilket bevisades deraf att de vid utrödjningen efter eldsvådan ännu lågo qvar. Limpannan stod vid samma tillfälle på ugnshällen. — Ingendera kunde på något såt förklara huru elden utbrutit, ej heller hade man märkt ; någon skada på ugnspipan. I fyrugnen hade blifvit eldadt en stund förut, men någon eld förmärktes ej der, då man aflägsnade sig. — Arbetarne blefvo först då de suto vid middagsbordet underrättade om eldfaran af hr Kruses piga, hvilken åter å sin sida hade blifvit uppmärksamgjord derpå af en annan piga i gården. De sunno vid efterscende att rök utträngde genom verkstadsfonstren. och då gesällerna gingo dit upp, funno de att det hufvudsakligen branr i det i verkstadens tak upplagda virket. Gesällerna bodde i en vindskupa öfver verkstaden och försökte att upptränga dit för att rädda sina kläder, men detta var omöjligt. Alla intygade enstämmigt, att hr Kruse förmanat dem vara aktsamma om elden, äfvensom att de e visste om någon oförsigtighet. Då någon försumlighet sålunda hvarken kunde läggas hr Kruse eller hans arbetare till last, förkla: rade poliskammaren att den hållna undersökningen icke kunde leda till någon vidare åtgärd från polis: mmarens sida. ———S 2 — —