Göteborgsposten – 6 mars 1863, sida 1

för Upsala universitet, kastande en återblick på Upsalas betydelse under medeltiden såsom butvudsäte för bierarkien, liksom på den det sedan erhållit genom universitets stistande — en betydelse, som det numera delar med Lund, såsom talaren hoppades i god sämja, oberoende af tillfälliga vindkast. För denna skål tackade Upsala studentkårs ordförande docensen Engstrand, och derefter föreslog mag. Meijer en skål för Finland, som, sedan Björneborgarnes Marsch afsjungits, besvarades af en närvarande finne hr Becker så lågmält, att endast de närmast stående kunde uppfatta hvad som sades — hvarpå väl är mindre att undra då våra bröder på andra sidan Bottniska Viken blifvit af den ryska despotismen vänjda af ifrån att tala ur hög ton. Derefter bestegs talarestolen af magister weibull, som föreslog skålen för Akademiens prokansler i ett föredrag, som innehöll bland annat att ynglingarnes ögon glänste högre och deras hufvuden sänktes, när H. H. nalkades — ett föredrag som vittnade om mycken bekantskap med ars dicendi och krafter alltför goda för svängandet af ett rökelsekar. Hr biskopen besteg derpå tribunen, och yttrade, att före honom endast en akademisk medbroder uppträdt såsom svarande men att denne tvekat om han var rätta mannen. En sådan tvekan kunde talaren icke hysa, då han var den ende närvarande prokansleren; hvad beträffade de vackra saker som skål-proponenten sagt honom, måste han dertill svara: nej, ehuru detta nej måhända blefve sådant, som det flickor stundom svara. För öfrigt var ej talaren endast rätte mannen utan äfven den äldste af alla de närvarande; uppträdandet af en talare från ett land, som aldrig bort upphöra att vara vårt, hade erinrat honom derom. Talaren hade i Postoch Inrikes ningar läst notiser om det finska kriget; underligt nog erinrade han sig derur föga om Döbeln men mycket om Klingspor. Om jag än således är en antiqvitet, yttrade hr biskopen, hoppas jag att herrarne ej sätta mig i sitt museum. Med denna tanke slutade det qvicka föredraget, men jag förmodar dock att II. II. ej skall ha mycket emot att komma till detta museum in elfigie. Härefter uppträdde studeranden Hallbäck för att föreslå en skål för den nordiska qvinnan. Han örverhöljde henne med ett så ymnigt regn af blommor, att jag skulle komma i valet och qvalet, om jag skulle upplocka några af dem för läsarinnornas räkning. Etder detta tal, hvari funnos lika många bilder som meningar, uppstämdes Kristallen den fina al en qvartett, och derpå gafs genom cigarrernas tändande signal till damernas aflägsnande. Nu föreslog konsistorii-notarien magister Westdahl en skål för akademiska föreningens gynnare och vänner, och derefter studeranden Fagerström en annan för Lunds borgerskap, särskilt sramhällande den af detsamma vid det sista studentmötet visade gästfriheten. Studoranden Hallbäck föreslog en skål för Alnarps landtbruks-institut, och denna besvarades af detta instituts föreståndare professor Nathhorst med mycken ordfärdighet och ordtyndighet i eu långt föredrag som gick ut på att visa hvad landtbruksvetenskapen är och hvad den icke är samt dess förhållande till andra vetenskaper. I ett varmt och lifvande föredrag föreslog professor Ask en skål för det olyckliga Polen, berättande huru han som barn hörtenoch ist Polen nicht verloren— med anledning at 1830 års polska befrielsekrig. Svenska läkare hade då ilat till dess hjelp, litvade af sympatier för dess sak, och dylika sympatier fortlefde ännu. Bland andra skålar, som föreslogos, var äfven en i humo. ristiska ordalag för skarpskytteväsendet. W