Göteborgsposten – 5 mars 1863, sida 2

staden tilldrog sig d. 18 Fehr., att, vid vitt jandet af en utlagd räfsax, densamma var I borta från sin plats. Vid närmare undersökning af ett busksnår, några hundra alnar från stället, framrusar mot den sökande en örn, som fastnat med ena benet i saxen, men likväl egde styrka att hoppande draga densamma med sig, ja stundom kunde med vingarnes tillhjelp länga stycken helt och hållet lyfta den från marken. Sedan en bössa blifvit hemtad, blef örnen snart dödad. Ian höll i längd s3 fot samt var nära 8 fot mellan vingspetsarne. I Olyckshändelse. Under salutering i Korsörs hamn vid prinsessan Ålexandras afresa, blef en man al besättningen å kronoåängaren Slesvig sårad. Till denne person har prins Kristian skänkt 400 rdr rmt, engelska gesandten i Köpenhamn, på drottning Victorias vägnar, 25 pund sterl. hvarjemte prinsessan Alexandra tillförsäkrat honom en årlig pension å 200 rdr rmt. Upphäfd dom. Kyrkoherden i Bergs församling at Westerås stift, A. Björk, som både af domkapitlet och hofrätten blivit dömd prestembetet förlustig, såsom öfvertygad att hafva varit af starka drycker öfverlastad under utöfningen af sin tjenst, har fått denna dom upphild af K. M:t, som förklarat att Björk, mot eget begifvande, icke kunde till ansvar fällas. Göta hofrätt har till hofrättsfiskal utnämnt vice häradshöfd. J. L. Bååth. Från Jönköpings postkontor afgingo under sistl. året 118,044 st. bref till inrikes orter och 2,732 st. till utlandet. Under öppen rekommendation afsändes 11,473,915 rdr, och innehållet af de under sluten rekommendation under året afsända 4,391 st. bref torde kunna antagas att hafva fyllt den 12:te millionen. Derest summan af med posten ankomna penningar kan antagas motsvara de afgångna, skulle således under året omkr. 24 millioner rdr hafva passerat Jönköpings postkontor. Folkskolan. Folkskoleinspektören rektor L. Åberg höll d. 26 sistl. Febr. sammanträde i folkskolelokalen i Halmstad, till hvilket de privata lärarne och lärarinnorna inom staden jemte deras lärjungar voro kallade. Barnen undergingo förhör och lärarne meddelades de föreskritter hvarefter de, i följd at gällande författning, hädanefter böra meddela undervisning. Vid samma tillfälle medgaf skolrådet, att skolläraren Sjöholm måtte få använda en timma af hvarje veckas skoltid för sångöfningars meddelande åt de privata skolornas barn. Stenbocksdagen — årsdagen för slaget vid Helsingborg år 1710 — firades d. 28 sistl. Febr. i Helsingborg, berättar Öresundsbladet, derigenom att 70 å 80 personer med fladdrande fanor och klingande spel tågade ut till det i närheten af staden belägna Ringstorp och till den sten, som derstädes blifvit upprest. Tåget slöt sig i ring omkring densamma och ett lefve höjdes för Magnus Stenbocks och hans tappra gossars minne, hvilket åtföljdes af hurrarop och fanfarer. Entusiastiska lefverop, höjdes äfven för konungen och fäderneslandet. Ester tvenne timmars förlopp återkom tåget och upplöste sig vid rådhuset, sedan dessförinnan några ord blifvit uttalade om det ärorika minne som förenat deltagarne i dagens anspråkslösa, ehuru derföre icke mindre fosterländska festlighet. Segt lif. Från Söderhamn skrifves d. 27 Februari: Förliden tisdagsmorgon upphittades en karl, arbetaren Åberg i Norrala, liggande sastfrusen i isen på Norrsjerd, straxt innanför Baggsundet. Karlen, som vid anträftandet låg till omkring ett qvarter nedsjunken i isen, som upptinat och åter tillfrusit, saknade alla tecken till lif, men efter att hos hr Blombergsson på Mamre hafva erhållit ändamålsenlig behandling, qvicknade han slutligen till, och hans första göra sedan han kommit till sans var att efterse huruvida ännu något kunde finnas qvar i de tvenne bueljor, han på sin äfventyrliga resa medfört. Märkligt är att Åberg, som sedan måndagsistonen eller omkring tolf timmar hvilat på sin kalla bädd, icke under natten tagit svåvare knäck än att han straxt efter att hafva kommit till sans, genast förklarade sig färdig itt gående återvända till Norrala. En lycka olyckan var, att han ej förmådde att på sin nattliga stråt fortsätta längre. emedan han i