Göteborgsposten – 5 mars 1863, sida 1

ed3Zndnnn0; ———22172444c— sträng tillsyn preussiska regeringen håller öfver den enskilda undervisningen, såsom då t. ex. privatlärare, lärarinnor, guvernanter måste förete ett polisintyg, hvilkvv shall, utom bekräftelse å deras duglighet, äfven innehålla en attest öfver deras politiska åsigter. Kortligen, om man talar om rent politiskt förtryck, har ej storhertigdömet Posen blifvit helt och hållet assimileradt med de andra delarne af preussiska monarkien, i trots af 1815 års fördrag och förklaringar? Det är ej fråga om att draga till oss polackarne, utan att stöta dem tillbaka, sade redan Fredrik den store. — Vi måste göra oss af med dem, ty jag vill hellre derborta se en enda tysk, än hela den polska befolkningen (Kongl. bref af d. 31 jan 1773 och 4 jan. 1782). Fredrik II:s efterföljare hafva troget iakttagit hans program; Preussen har deraf dragit många fördelar, men dock ej den at rykte för oegennytta och vänskaplighet mot de nationaliteter, som befinna sig nära dess gränser. Tanken återvänder härvid gerna till några beryktade epigoder ur den store konungens politik; i öfverensstämmelse med Ryssland gick han i god för Polens anarkiska konstitution, och Polen blef sönderstyckadt; med samma bundsförvandt ville han påtvinga Sverige samma beskydd som Polen, och hade ej Gustaf III utfört sin statskupp, skulle Sverige blifvit deladt. Vi hänvisa den intresserade läsaren i detta hänseende till Correspondance inådite relative å Vhistoire de Suåde 1772—17800, utgifven at n. v. statsministern för utrikes ärenpena, grefve Manderström; Gustavianska papderen, 1 del. sid. 227; och till Bernh. v. Beskows afhandling Om Gustaf den tredje såsom Konung och Menniska, 1:sta afdeln., intagen i 32:dra delen af Svenska Akademiens handlingar. Saken har sin betänkliga sida och bjuder oss framför allt, att icke glömma hi storiens lärdomar.