Göteborgsposten – 5 mars 1863, sida 1

danska regeringens orättvisa emot den tyska befolkningen i Slesvig, ett skri, hvari ätven Englands utrikesminister deltagit. Visserligen kan det vara möjligt att danska regerin gen ej alltid gått till väga med den opartiskhet och frisinthet, som utmärka hennes handlingar i sjelsva konungariket, såsom t. ex. då hon indragit en del politiska tyska tidningar, förbjudit sa. k. upproriska böcker, genom tulltjenstemän trakasserat resande; men så vidt vi känna, har dock hennes åtgöranden till principen, åtminstone i senare decennier, alltid varit humanitetens och burit stämpel af att hon så mycket som möjligt vill göra rättvisa åt alla, ehuru en till fiendskap stegrad stämning al ovilja helt naturligt kunnat göra henne retlig och dermed öfverdrifvet ömtålig, ja, skuggrädd. Låt oss nu se till, huru det för de lidande tyskarne i Slesvig advocerande Preussen har handlat i sina polska provinser — parallelen erbjuder sin både pikanta och intressanta sida. Uti de Vestoch Ostpreussiska provinserna, i Schlesien och storhertigdömet Posen, finnes en befolkning af nära 3 millioner polackar emot 42 millioner tyskar; särskildt i Posen finnas 850,000 polackar emot 550,000 tyskar. Huru har Preussen der behandlat en ötvervägande nationalitet? Det tyska elementet härleder sig der, liksom i Slesvig, uteslutande från den inflyttning som derstädes i en stor skala gjorts på de senaste fyratio åren; de tyska innevånarnes antal i Posen har sedan 1819 stigit från 140,000 till 550,000 såsom man väl kan tänka, icke utan regeringens mycket kraftiga medverkan: då t. ex. ett stort antal unga män af storhertigdömets bästa familjer såsom frivilliga deltagit i den polska resningen år 1837, ålade preussiska regeringen dessa familjer så stora böter, att de nästan alla blefvo ruinerade; en stor del utaf dem, som var ur stånd att betala, fick sina egendomar konfiskerade, hvarefter staten åter sålde dem — och uteslutande åt tyskar. Man såg en preussisk minister, hr Flotwell, öppna en särskild kredit, såväl för inköp af de stora polska egendomarne, hvilka man åter sålde till tyskar, som för understöd åt tyska köpare i storhertigdömet. Det språk, som begagnas i törvaltningen och vid domstolarne för alla dessa, till stor del polska provinser, är utesluvande tyskan, medan i det förtryckta Slesvig det otficiela språket, danskt eller tyskt etter behag i den mellersta delen, är tyska i de södra distrikten. Den första undervisningen är obligatorisk i Preussen såväl som i Danmark; men i Preussens ostoch vestprovinser och i Posen finnes det för millioner polska innevånare inga polska skolor; i Slesvig deremot äro de primära skolorna uteslutande tyska, der befolkningen är öfvervägande tysk och i de blandade distrikten sker uti nvarje skola en del af undervisningen på tyska. I afseende på den sekundära undervisningen, har Posen ett enda pro-gymnasium mot fyra tyska; emot sem uteslutande tyska gymnasier finnes det tre polska eller föregifna sådana, ty det polska språket begagnas der endast i de lägre klasserna. Dessa trenne gymnasier inrymma 1,350 barn; man har ända hittills vägrat medgifva grundandet afen fjerde polsk läroanstalt, fastän regeringen för detta ändamål innehar stora summor, erhållna: genom konfiskationer af presterskapets besittningar. I Slesvig deremot finnas trenne skolor eller gymnasier, ett uteslutande tyskt, ett uteslutande danskt och ett blandadt. Intet polskt universitet finnes i Posen, under det innevånarne i Slesvig kunna vända sig till det alldeles tyska universitetet i Kiel eller det danska i Köpenhamn. Det är bekant, hvilken