Göteborgsposten – 3 mars 1863, sida 1

A — på att förmå dem att bedöma denna ställning från samma synpunkt, derigenom att den sö ker för dem ådagalägga den tvingande nöd vändigheten att icke öfvergilva Danmark. se dan de låtit Danmark uttömma alla medel til försoning med sina tyska provinser. Der enda utväg som således återstode, säger gresve Manderström, vore att konungen af Danmark i sin egenskap af hertig at Holstein, förklara de sig benägen att inleda nya underhandlin gar med Förbundet för att reglera Holsteins ställning till monarkiens öfrig delar, så att de rättigheter och förbindelser, som tillkomma det: samma såsom Förbundsstat, blefve skyddade, men utan att deraf finge härflyta någon rittighet tör Förbundet till inblandning i Danska monarkiens inre angelägenheter — och om vi äro väl underrättade skulle Danska regeringen icke vara obenägen att beträda denna väg:— Utaf de truktlösa försök, fortfar grefve Manderström längre ned, till hvilka begäret att komma till en lösning af problemet hittills gifvit anledning, följer, enligt konungens regerings åsigt, att denna lösning endast på söljande vilkor kan erhållas. 1:o Hertigdömet Holsteins fullkomliga administrativa afskiljande från det öfriga af monarkien. 2:o Då konungen af Danmark uppfyllt sina löften, hvad angår hertigdömet Slesvigs organisation, skulle de makter, som undertecknat Londoner-protokollet af 1852, utfärda en deklaration, hvarigenom detta saktum erkändes, och Danmark för framtiden betryggades emot hvarje inblandning från Tysklands sida i detta hertigdömes angelägenheter. 3:o För att åt dessa båda första vilkor gitva behörig kraft och verkan skulle dertill läggas neutralisation af Holsteins område, hvilket skulle ställas under de makters garanti, som undertecknat Londonerprotokollet. Till dessa tre punkter fogar h. exc. lika många anmärkningar rörande några detaljfrågor och yttrar sedan: Vi dölja icke för oss att dessa tre förslag och isynnerhet det sistnämnda, skola möta ett starkt motstånd från Tysklands sida. Också skola de icke kunna bringas till verkställighet annorledes än på grund af en europeisk nödvändighet, som blifvit erkänd ge nom en förutgången öfverenskommelse mellan de icke tyska makter, hvilka medverka till Londoner-konventionen: de förluster och uppoffringar, som deraf uppkomma för Förbundet, skulle naturligtvis gitva anledning till billigt skadestånd-. Gretve v. Platen anmodas sedermera att meddela lord Russell innehållet af denna depesch. 1. Till K. M:ts Minister i London. Stockholm d. 12 Maj 1861. Af denna depesch inhemtas, att lord Russell på ofvanstående svarat att han ej kan dela den åsigt K. M:ts regering i sina förslag framställt, erkännande för öfrigt gerna de saror som kunna uppstå af tvisten mellan Danmark och Tyska Förbundet. Med atseende på 1:a punkten finner Lorden ej några svårigheter så framt den är förenlig med Tyska rbundets billiga tordringar; med afseende å 2:a punkten kan Lorden ej medgifva att konungens af Danmark löften i hvad de röra organisationen at Slesvig blifvit fullkomligt satta i verket och uppfyllda; och rörande 3:dje punkten kan ej Siorbritanniska regeringen vänta sig att Tyskland skulle samtycka att beröfva sig en vigtig del af Förbundets terriorium. — Gretve Manderström förbigår första punkten efter som emot den ej är något ut invända. I afseende på 2:a punkten påninner grefve M. att han i sin förra depesch ippställt såsom vilkor för den garanti makerna skulle komma att atgifva, att innan densamma asfgåfves, de skulle af Konungen at