Göteborgsposten – 28 februari 1863, sida 1

su i—n2ö — 27 R8 — het. Den 17 sistl. Januari firades i Dresden med stor högtidlighet hans 25-åriga jubileum såsom medlem af dervarande hofteater. Han uppträdde nämnde dag såsom Cortez i operan af samma namn i det kgl. hofvets närvaro, och då han kom till det berömda stället Ich bleibe hier! utbröt ett jubel utan like. Samma dag utnämndes han till kgl. sachsisk kammarsångare, hvarjemte genom hofteaterns regissör till honom öfverlemnades en present från samtliga medlemmarne vid nämnde teater. Denna utgjordes af en stor bergkristall, hvilande på ett klipp-parti af drifvet silfver, å hvars afsatser samtliga medlemmarnes namn voro graverade. Det hela omslingras af en lagerkrans utaf silfver, och å en med gyllene ros och lyra omgifven tafla i midten af sjellpartiet läses: Till sångaren J. Tichatschek å hans 25-åriga jubileum, d. 17 jan. 1863, af hans kamrater i Dresden. Från alla håll ingingo med post och telegraf lyckönskningar, och från Königsberg ankom en oljmålning, som framställde Apollo, bekransande Tichatscheks byst! Det låter något det, vill jag förmoda! Hrr stadsfullmäktige hafva, efter tvenne prossittningar i äldre teaterns nyinredda salong, nu bestämt sig för mindre börssalen, hvilken äfven synes i flera afseenden vara ganska beqväm för dem; men ej så för åhörarne, der de sitta i hetta och mörker å läktarne. Senaste sammanträdet i thorsdags erbjöd bland annat det pikanta, att salen upplystes af jemnt 50 ljus, således ett för hvardera af hrr stadsfullmäktige, om de alla varit samlade. För krönikeskrifvaren var det särdeles tillfredsställande att höra, det hans ord om gatornas upplysning äfven efter kl. 4 om morgonen samt om Kungsportsplatsens bättre belysning ej förklingat ohörda. Vi böra hop pas att dessa reformer hafva en ljus framtid för sig. Förslaget att förse Kungsportsplatsen med upphöjda trottoirer för gående, är äfven särdeles godt, och bör man åt detsamma önska framgång, ty det kan ej vara sämre ställdt för gående personers säkerhet än det nu är å denna plate 5 det är en förundransvärd tur, att olyckor; synnerligast under spektakelqvällarne, ej inträffa. — Äfven å andra ställen är ej all den beqvämligbet beredd för fotgångare, som de hafva rättighet att fordra. Så tillåtas t. ex. personer att, synnerligast å de mindre gatorna, belamra trottoirerna med tunnor, fat, kärror och dylikt, och alltför ofta ser man sig å de större gatornas trottoirer nödsakad att armbåga sig fram mellan personer, hvilka bära bördor, synnerligast mellan från torgen kommande korgbärerskor. När man passerar mellan dessa, gnider sig helt förtroligt inpå en antingen en långt uthängande smörjig torsk eller långa, eller ock en kalfbog. Det finns dock en förordning, som vid vite af 5 rdr förbjuder bördors bärande å trottoir, men de, som skola hafva uppsyn öfver densammas efterlefvande, hafva förmodligen annat att göra.