Göteborgsposten – 26 februari 1863, sida 2

Ihärdighet. I poliskammaren i Stockholm inställde sig nyligen efter sessionens slut en mycket gammal gumma, som stödd vid en käpp och darrande i alla leder linkade fram till skranket. Det upplystes att hon var itrån Dalarne. Hon hade vandrat hela den långa vägen, omkring 30 mil, för det mesta till fots, i afsigt att återbekomma 4 rdr rmt, som hon påstod sig ha innehaft, då hon och dottern för ett par år sedan blefvo inmanade i häkte derföre att de, okunniga om alla polisförordningar, en natt tagit herberge på en skuta vid Kornhamn. IIvarken skröpligheten eller den långa vägen hade afbållit den gamla gumman från att försöka återfå de 4 riksdalerna. Vid genomgående af polisrapporten angående hennes häktande vanns emellertid ingen upplysning som bestyrkte hennes utsago, och medgaf nu gumman sjelf att hon, som var mycket minnesslö och hvars hufvud var söndervärkt, af bekymmer, icke kunde för sig reda, huru det tillgått då hon mistat sina 4 rdr. Polismästaren, hvars medlidande väcktes af hennes hjelplösa belägenhet och stora enfald, förordnade att hon af poliskassans medel skulle erhålla 10 rdr rmt såsom gåfva. Gumman syntes nu temligen belåten och förklarade att hon med det första skulle anträda återfärden hem. Mord, I Långaröds socken af Skåne har i dessa dagar en 60 års enka blifvit mördad i sin stuga, förmodligen för att mördaren skulle åtkomma hennes kassa, hvilken för tillfället uppgick till — 8 rdr 60 öre. Den mördade hade utöfvat oloflig bränvinsförsäljning och mordet tros derföre vara en följd af fylleri. En matsedel från 1623. Att våra förfäder voro utrustade med bättre fysiska krafter än vi, det är allmänt erkändt. Denna öfverlägsenhet framstod ock i förmågan att äta. Nutidens matsedlar vid större tillställningar äro visserligen särdeles utmärkta, hufvudsakligast genom den yttre utstyrseln, men hvad kraften i rätterna vidkommer, ligga vi dock efter för våra förfäder. Man kan härom öfvertyga sig genom en blick på följande matsedel, hvilken man har qvar sedan en af Gustaf II Adolf d. 13 Febr. 1623 gifven middag. Serveringen skedde i följande ordning: Oxa stekt; Får stekt; Hjerpar stekt; Kalf stekt; Orre stekt; Rigiska flundror stekta; Augurkor; Oxa kött med soppa; Kommel soppa; Fårankött gål med limoner; Höns med Kraftsoppa; Dompt Fårankött; Surkål; Hjortankött surt; Färankött med muskott blomor; Kräftekött carmelandt surt; Oxankött med sviskon; Orre gål; Fårankött med rofvor; Oxankött brun; F. (fylld?) Gädda med rofvor; F. Gädda med polsk soppa; F. ostron med smör; Insyltade nejon-ögon; Fårakött pastej; Orre pastej; Sucker Kropken; Smörkaka. Prinsessan Alexandras hemgift. I Köpenhamn har man i dessa dagar en exposition, som är egen i sitt slag, och hela den fashionabla verlden, jemte hr och fru Sörensen, är ute för att beskåda densamma. Det är neml. prinsessan Alexandras hemgift, som finnes att bese i en af hufvudstadens större manufakturbutiker. Mängden af besökande är så talrik att polisen också sett sig nödsakad vara med, för att se till att trängseln icke blifver för besvärlig. Allt hvad här visas är sydt och broderadt. Tyget består af finaste Hollands lärft, äkta kammarduk och battist, och arbetet utgöres af inlägg och broderade linningar af inländskt arbete, samt af Valenciennesspetsar. På hvarje stycke är broderadt prinsessans namn med krona, hvilket utgör ett antal af 600 fina broderier. — Näsdukarne äro broderade i Paris, och försedda med de finaste border, samt med prinsessans namn, hvarje ssärskilldt dussin i olika mönster. Detta brosderi är så fint, att man knappt skulle kunna I tilltro ögat möjligheten af den skärpa, som fordras att frambringa så otaliga många små punkter hvar på sitt ställe; derjemte är arbetet så utfördt, att ingen tråd af det fina tyget, hvarpå broderiet är anbragdt, har kommit ur sin plats. En särskild afdelning bildas af strumporna, som också äro fransyskt fabrikat och arbetade i genomskinlig finhet både af tråd och silke, med buketter större och mindre. Af morgondrägterna äro blott de mindre dyrbara utställda, dels emedan de finare äro .licke alla färdiga, dels emedan de skulle förlora sig genom att uthängas och beröras. Den första brudgåfvan prinsessan har mottagit var af folket i den socken, der hennes faders slott är beläget och der hon lefvat många af sina