Göteborgsposten – 25 februari 1863, sida 1

— — 2— 0—— för att klifva in i Riddarhussalen. Amiralen lär hysa lika djup veneration för hr Brakel, som på sin tid Ola Månsson för hr Bildt. Jag röstar med Bildten! skrek alltid Ola Månsson i statsutskottet. — Gårdagens plena började kl. 1 midd. och erbjödo ingenting af intresse, om ej möjligen det, att den stackars hr Ridderstad, som vid riksdagens början blef så illa maltraiterad af hr Björck och hans parti och ej lyckades komma in i något annat utskott än Sammansatta Gatuoch Ledighetsutskottet, att, säger jag, hr Ridderstad och ett par andra kamrater i nämnde utskott lyckades komma in i borgareståndets enskilda utskott. Ja, detta är så der ungefärligen hvad som händt i stånden under den förflutna veckan. Af igår till stånden inkomna utlåtanden torde följande vara af intresse: Banko-utskottets n:o 25 tillstyrker hr A. W. Björcks motion i anledning af väckt fråga om förändrad grund för utmyntningen af svenska silfvermyntet. Utskottet tillstyrker en anhållan hos K. M. om undersökning huruvida en förändring af myntfoten i den angifna syftningen må vara verkställbar. Riksarkivarien Nordström och hr Julius Lindström hafva reserverat sig mot beslutet, men endast på den grund, att de önskade det i utskottets hemställan till K. M. skulle inflyta orden: samt att underhandling med grannstaterna måtte inledas för tillvägabringande af öfverensstämmelse mellan Sveriges och dessa staters myntfot. Samma utskotts utlåtande n:o 26 afstyrker hrr J. Lindströms och Wallenbergs motioner, angående skyldighet för Rikets Ständers Bank att till ett bestämdt pris utlemna omyntadt silfver. Reservationer äro anförda af hrr Lallerstedt och Lindström. Samma utskotts memorial n:o 27 afstyrker 1860 års Stats-Revisorers förslag om indragning af Bankens sedlar å 1 rdr rmt. Statsutskottets utlåtanden n:is 45—56 äro, utom n:o 45, som rörer beräkningen af statsverkets inkomster, alla utan intresse, behandlande väckta motioner om utbyte af jord, efterskänkande af kronans rätt till några danaarf o. 8. v. Posttidningen har redan berättat rörande tiden då utskotten kunna supponeras vara färdiga med sina arbeten. Lagutskottet är vanligen mycket söligt af sig och dess ordförande grefve Sparre har redan i ett par stånd fått uppbära snubbor för sin långsamhet; men det vidlyftige arbetet med den nya strafflagen anses dock kunna blifva färdigt i April månad. -— Man omtalar här ett häftigt uppträde som för någon tid sedan förefallit i Banko-utskottets plenum och i hvilket riksarkivarien Nordström spelat hufvudrollen. Det berättas derom följande: Hr Lallerstedt hade satt sig på tvären ganska mycket mot hr riksarkivarien i åtskilliga frågor, hvilket föranledt ganska skarpa kontroverser dessa herrar emellan. Vid det ofvannämnda plenum var det emellertid slut med hr riksarkivariens tålamod och han höll ett längre föredrag om hr Lallerstedts oupphörliga naggande, hvilket han benämnde äkta kälkborgareaktigt. Vid dessa ord föll plötsligt ordförandens klubba med fart i bordet. Man kan tänka sig hr Nordströms vrede öfver att blifva på detta sätt tillrättavisad. Han vände sig då till utskottets. alla ledamöter och frågade dem om han ej haft rätt och då han till svar härpå erhöll ett bleklagdt nej, steg hr Nordström upp och lemnade utskottet, der han sedan ej lär varit med sin fot. — För att afhöra diskussionen i Presteståndet i onsdags, rörande Ekonomiutskottets betänkande n:o 61, tillstyrkande en anhållan om åtgärders vidtagande för att bereda qvinnan tillsalle att erhålla anställning i sådan tjenstebefattning som för henne kunde vara passande, hade ett stort antal damer infunnit sig på