Göteborgsposten – 24 februari 1863, sida 3

pet, SOIII KUUUA Iforas emot de INnSUÄT!SCT?uUUC distrikten, otillräckliga att underkufva den rörlige och sluge fienden. Berättelserna om sammandrabbningarne äro alltid af samma art. Insurgenterna upprätta ej armåer och anse det ej heller nödvändigt att visa sitt mod genom att utkämpa regelbundna drabbningar. Återtäg är för dem en lika lycklig manöver som ott anfall, och då de äro skingrade, kunna de tillfoga sina motståndare den Största skada. De kejserliga trupperna utstå stora besvärligheter, liksom alla armåer på offensiven måste det i ett sådant land. Uppblött mark finnes öfverallt, der det ej är skog eller kärr. Ryssarne utgöra icke någon starkt byggd race; de äro dåligt födda och förlora alltid mycket genom mödorna af ett fälttåg, hvilket visade sig under sista kriget med vestmakterna. Vi tvifla föga. att polackarnes sätt alt föra krig i hög grad förhärjar dem; så mycket framgår åtminstone af de senare berättelserna. De södra delarne af landet framställas nu såsom varande helt och hållet i insurgenternas våld; de ryska befilhafvarne hafva blott en eller två städer i hvardera och den mark på hvilken deras trupper händelsevis ligga lägrade. Det är ett krig, i hvilket mödorna och besvärligheterna skola bli stora och utsigterna till ära inga, under det grymhet och förfärande vedergillningar skola afskräcka en hvar med verkligt militärisk känsla från att deltaga deri. Den ädle polacken generalmajor Ponynski, generalmajor vid neapolitanska kavalleriet, har begärt och erhållit afsked från sin beställning, samt genast afrest till Polen. Från Paris skrifves, att flere unga fransmän, deribland några fordna zuaver, afrest till Polen, för att ansluta sig till friskarorna. I Paris har stort uppseende väckts af en dit ingången underrättelse om, att trenne unga polackar, Koperczynski, elev vid militärskolan i St. Cyr, Pronezkowski och Dzikowski, studenter, hvilka begåtvo sig från Paris till Polen, blifvit häktade i Thorn af den preussiska polisen och genast utlemnade till ryska poUsen. Den ministeriela wienertidningen ÅGeneral-Correspondenz meddelar från Lemberg följande orienterande och intressanta skildring af de polskn insurgenternas positioner: I sydvestra hörnet af konungariket Poen, der Kurowski för befälet öfver insurgenterna (1 det fordna polska wojwodskapet Krakau, hvilket nu utgör den vestliga delen af ryska guvernementet Radom), äro nästan alla platser i de upproriskas händer. Likaså i östliga delen af detta guvernement, det fordna wojwodskapet Sandomierz, der Langiewicz kommenderar. I hela guvernementet äro blott städerna Miechow, det vigtiga Kielce, Konskie, Szydlowiec, Czenstochau, guvernements-hufvudstaden Radom och det för kort tid sedan utan motstånd tagna Sandomierz besatt af ryssarne. De senaste berättelserna meddela, att de äfven plundrat och besatt Iwanowice och Wolbrom. Kurowski har koncentrerat sin hufvudstyrka, inemot 6,000 man, vid Dombrowa; andra afdelningar stå i Olkusz och Ojcow. Han beherrskar derigenom jernbanan arschau-Krakau och vägarne till Oppeln. Langiewicz befinner sig åter emellan Slupce och Wonchok, emedan han härifrån beherrskar vägen från Krakau öfver Radom till Warschau, hvilken, utom Krakau-Warschaujernbanan, utgör den enda vigtiga förbindelselinien emellan Warschau och Krakau. Längre österut på andra sidan Weichseln ( (guvernementet Lublin) befinna sig flera smärre insurgentafdelningar vid josefow, Meajdan och Bilgoraj, hvilka likväl icke der kunna få så fast fot som i sydvest. emedan ryssarne alltjemt oroa dem från fästningen Zamosc. Åtven här sökte insurgenterna, att genom besättande af Pomaszow beherrska vägen från Warschau öfver Lublin till Lemberg, hvilket såsom bekant dock icke lyckades dem. Större afdelningar, inalles några tusende, befinna sig först i yttersta östern vid Hrubiesgow, Dubienka och Kazimierz, säledes till en del redan i Volhynien, vid vägen från Zamose till NVladimm. IIär konmenderar Frankowski. En aunan insurgentanförare i denna trakt är Neczag, härstammande från en kosackisk familj, tillhörande den grekiskt-katolska. religionen, derjemte läkare till yrket, åt hvilken öfverlemnats befälet längst i öster och organiseringen af upproret i Volhynien. Längre åt norr, dock ännu i guvernementet Lublin, eller i det k. Podlachien, ligger Wegrow, en liten std, der senast så hårdnackade och blodiga, men dock ej afgörande strider utkämpats. Otverbefilet innehafves af en viss Sokel betyder falk och är antagligen en pseudonym). En annan äfvenledes i denna trakt kommenderande anförare kallar sig Mucha, hvilket betyder fluga. Ryssarnes hufvndpunkter i guvernementet Lublin äro i södern fästningen Tamosc vid vägen från Warschau till Lemberg, Janow, der den beryktade öfversten Biedraga uppslagit sitt högqvarter, hvilket utsänder sina soldater på formliga roftåg. I Udd att SHaAnt yaFrtshlaf .5 —