Göteborgsposten – 24 februari 1863, sida 3

gryr! och om fredagen Faust. Från Utlandet. Harmen är så allmän inom hela Europa öfver Preussens konvention med Ryssland om undertryckande af resningen i Polen, att man för dennas framgång skull nästan vore hugad alt önska, det Preussen verkligen och snart ville intervenera i Polen, ty detta skulle genast göra den polska frågan, som de ledande kabinetten hittills helst velat anse som uteslutande rysk, till en europeisk, hvilken endast genom en kompromiss skulle kunna lösas. Man skulle nästan kunna önska det, sade vi, ty derpå skulle Polens sak endast vinna. Det börjar dessutom visa sig allt tydligare tecken till att polens och Rysslands ställning till hvarandra hädanefter ej mera kan bli densamma som förr. Polens öde måste förbättras. Dess och dess innevånares ställning till den ryska öfvermakten måste förses med garantier, hvilka begränsa den senares terroristlusta. Detta är den allmänna meningen, och om ej alla tecken bedraga, är den redan äfvenledes kabinetternas, hvadan kraftiga diplomatiska ätgöranden å vestmakternas sida snart kunna väntas. Afven den officiösa franska pressen utfar häftigt mot Preussen, och detta faktum är särdeles anteckningsvärdt. Från allt flera håll bekräftas underrättelserna om de förfärliga grymheter som utöfvas af ryska trupperna och hvilka gått så långt, att ryssarne, general Manjukin och öfverste Marx, hvilka förde befälet vid Siematycze, Wengrow och Wonchok, af denna anledning skola ställas inför krigsrätt, Qvinnor ha blifvit våldtagna och mördade, dibarn spetsade på bajonetten, männen marterade på indianskt manr och då man blef trött af slagtandet, såsom vid Siematycze, der hälften af innevånarne, på Manjukins befallning, måste springa öfver klingan, slet man kläderna af de sårade fienderna och läto dem ligga i sitt blod under bar himmel i nattkölden. Ryssarne, hvilka erhållit ansenliga truppförstärkningar från Petersburg och skola erhålla ännu mera — tillochmed hela gardet skall afgå till Polen —, tänka med första angripa en 4,000 man stark och väl beväpnad kår, hvilken står vid Ojeow i wojwodskapet Krakau och kommenderas af en f. d. preussisk officer vid namn Kurowski. Denna kår, hvars ställning beskrifves såsom nästan ointaglig, har erhållit stor förstärkning från det österrikiska Krakau och Galizien, och det säges, att det polska nationala partiet i Galirien, i öfverensstämmelse med insurgenterna, förbereder en storartad manifestation, hvilken skall hafva för ändamål att erbjuda kejsaren af Osterrike det förenade kongress-Polens och Lithauens krona Underrättelserna från Petersburg vittna om, huru stor aetydelse man nu tillägger upproret. Alla permitteringar inom armeen äro på kejserlig befallning tillsvidare inställda, 5:te armekåren under Mangel i Bessarabien är satt på krigsfot, och mått och steg vidtagas till bildandet af reserver. Tillståndet i de åtta vestliga guvernementerna, hvilka till största delen äro förklarade i belägringstillstånd, är så hotande, att man icke vågar taga en enda truppkår derifrån. Betecknande är,, att tillochmed det mest lästa ryska dagbladet Wjedomosti dragit i fällt mot regeringen, såvidt censuren medgifvit, med anledning af den olagliga rekryteringen i Polen. Den polska emigrationens tillämnade diplomatiska poster hos de europeiska stormakterna skola beklädas af: Ladislaus Czartoryski i Paris, grefve Ladislaus Zamoyski i London, furst Leo Sapicha i Wien och grefve Czieskowski i Berlin. Vi känna ej detaljerna i konventionen, men vår korrespondent skrifver, att 80,000 man skola koncentreras i Preussens östra provinser och de kunna, om resningen håller sig, väntas snart skola rycka öfver gränsen. Emellertid tillåtas de ryska trupperna att för fullföljande af sina militära operationer intränga på det preussiska området, och de emottaga all den hjelp konungens officerare kunna gitva dem. Denna allians visar, att resningen enligt de båda regeringarnes åsigt är en tilldragelse af högsta vigt. Vore den, såsom ryssarne framställa den, blott en klassrörelse eller inskränkt till ett eller två distrikter, skulle man ej behöfva göra en så förödmjukande bekännelse om vanmakt som den, hvilken innebäres i en konvention med hotvet i Berlin. Det måste ha varit en ej ringa prötning för den ryska familjens högmod, att nödgas så följa Österrikes soredöme, hvilket kämpade på samma gång mot en ungersk och en italiensk revolution, och nedsjönk i bankeruttens svalg. Men revolutionens spridning har synbarligen tvungit czaren att lägga å sido en dylik stolthet. Landet är öfversålladt med beväpnade friskaror, hvilkas antal ökas med hvarje dag. Vi känna att resningen utbrutit plötsligt. UItskrifningen dref landets unga man till fröna n lnam mana nn 1 4) Ol