Göteborgsposten – 23 februari 1863, sida 2

neterna i de hus, hvari vi inträda? Om jag i morgon begäfve nig till det simpla huset, med det så vanliga utseendet och de åtta rummen, i hvilket Maria Manning och hennes man dö-! lade sin gäst, så skulle ingen dyster aning röja den förfärliga illgerning, som der föröfvats. Gräsliga dåd hafva utförts under de gästfriaste tak, förfärliga brott ha begåtts på de skönaste ställen och ej lemnat något spår efter sig. Jag! tror ej på alrunor eller blodfläckar, som tiden ej kan utplåna. Jag tror snarare att vi kunna vandra i en atmosfer af brott, utan att andas tyngre för det. Jag tror att vi kunna betrakta en mördares leende ansigte och beundra dess lugna skönhet. Mylady skrattade åt Roberts allvar. — Ni tyckes vara särdeles road af att afhandla dylika gräsliga ämnen, sade bon litet gäckande, ni borde ba blifvit anställd vid den spanande polisen. — Jag har stundom tänkt utt jag bar anlag för en sådan verksamhet. — Hvarför då? — Emedan jag är tålig. — Men för att återkomma till mr Georg Talboys, som vi lemnade ur sigte under er vältaliga utflykt, — hvad skall ni göra om ni icke får något svar på edra annonser? — Jag skall då finna mig berättigad att anse min vän vara död. — Såå; nå vidare? — Jag skall undersöka de effekter han lemnat i mina rum. — Hvad är det för effekter? Rockar, västar, lackerade