7 ö AQAQAQ AhAkssOAÖAÖD lägga vapnen. Vi skola under någon af de närmaste dagarne sannolikt så höra om någon blodig konflikt i sjelfva Warschau, der en resning förberedes, för att gifva revolutionen en mera impenerande karakter och draga Europas uppmärksamhet mera till densamma. Man väntar nemligen, att ryska myndigheterna antingen skola tillgripa sin vanligaste åtgärd, en blodig och förfärande massacre, hvilken skall ytterligare ådraga dem den allmänna meningens afsky, eller att de skola bli alldeles hufvudlösa och ej våga, af fruktan för det intryck barbariska mått och steg skola göra i Europa, utveckla hela sin kraft mot resningen, i hvilket fall denna skall draga äfven de tvehågsna öfver till sig. Planen är blodig, men vigtig för revolutionens framgång. En warschauerkorrespondent skrifver också: Vi tro, att det äfven här icke skall passera utan oroligheter, om än ingen politiker väntar sig deraf mera, än att derigenom landets protest mot regeringens system skulle kunna stärkas. Enligt den allmänna tron hos rörelsemännen härstädes, ligger i oböjlighet, uppoffring och uthållighet tillräcklig styrka för den nationala saken. Med detta sedliga vapen, säger ett nytt aktstycke från nationalkomiteen, kan man skapa underverk, Den, som har händer, kan gripa en käpp, kan eröfra ett gevär, och med gevär och liar tager man kanoner. Polackarne se sig numera icke omkring efter utländsk hjelp; politiken har enligt deras tanke ännu i dag qvar traditionen at hednisk orättvisa, egoistisk grymhet. Till bevis deraf anföra de sina lidanden under kejsar Nikolaus, lidanden som ej lindrades af någon diploma tisk förhandling. För att lösa våra bojor, gagna oss icke några granna tal; härtill behöfvas tappra gerningar. Hela landet) må derföre nu fövandla sig till ett ofantligt läger. Alla lifeåldrar och klasser måste göra hvad i deras förmåga står, för att befria landet från främlingarnes herravälde. I denna andra uttalar sig nationalregeringens nyaste flygblad och stadsöfverhufvudet understöder detta program i sin dagorder för i förgår. Endastj fega och låga själar, heter det i denna, kunna tvifla om resningens framgång. Sträng uppmärksamhet riktas på sådana, som utsprida för upproret ogynnsamma underrättelser och rykten. Den, som i dålig afsigt berättar dylika, skall betraktas och behandlas som landsförrädare. Hvarje patriot har att afvakta och tro de autentika underrättelser, hvilka meddelas på behörig väg genom den nationala organisationens embetsmän. Stadshufvudet gör tillika början med dylika autentika meddelanden, i det att det utkastar i en skizz en öfverblick öfver resningens hittillsvarande förlopp och närvarande ställning. Ur dessa berättelser från krigsskådeplatsen förnimma vi något närmare öfver af fären i Rawa, om hvilken regeringen hittills ännu ingenting publicerat. Den friskara, som utförde angreppet derstädes på den 160 man starka ryska besättningen, hade bildats i skogarne vid Radziwillow vid jernvägslinien och inöfvats af en f. d. officer vid polska legionen i Ungern. Ryssarne stängde sig vid insurgenternas stormning inne dels i kretsembetsbyggnaden, dels i deras kasern. Endast den senare blef af polackarne angripen. I början sköto soldaterna från fönsten, men när byggnaden, som var af trä, började brinna, sökte de komma ut. Men utgången hade besatts af några djerfva polska ynglingar, och nu uppstod en hårdnackad kamp, hvilken kostade polackarne åtta och ryssarne dubbelt så många döda. En ung polack föll först, sedan han erhållit nio bajonettstyng. En annan korresp. berättar under d. 13 d:s: För några dagar sedan omringades af ryssarne i trakten af staden Makowo (i guvernementet Plotzk) en liten kår insurgenter om ca. 60 man, anförd af en ung officer, den ende arftagaren till en af de rikaste familjerna i Warschau, hr Stenikeller. Uppmanad att gifva sig, svarade han med en vägran. Hela kåren blef slagtad, med undantag af tvenne fjortonåriga ynglingar. — I de ogenomträngliga skogarne vid Radziwillow stannade insurgenterna jernvägstränerna och bemäktigade sig konduktörerna. Storhertigen, underrättad om detta, uppmanade de i arschau befintliga gardena, att bilda en frivillig kår. De fördes med särskild trän till Shierniwice d. 6:te. Efter att under natten ha erhållit förstärkningar, trängde de följande dagen temligen djupt in i skogarne, utan att bli oroade. Plötsligen angrepos de af en väl underhållen och riktad gevärseld. Hälften af den ryska truppafdelningen omkom och den andra hälften skingrades, förföljd af insurgenterna till skogskanten. Några dagar derefter skickades en större afdelning ut i samma skogar; men de på en punkt skingrade insurgenterna visade sig liksom genom ett trollslag åter till större antal på andra punkter. Ryssland tyckes redan tillgripa sitt gamla, osvikliga medel att kufva de polska insur