Göteborgsposten – 23 februari 1863, sida 2

— Jag menar den mr Talboys, som man sade mig ha rest till Liverpool för att begifva sig till Australien. — Tror ni då icke att ban afrest till Australien? — Nej. — Men hvarföre icke? — Förlåt mig, lady Audley, om jag icke besvarar den frågan. — Som ni behagar, sade bon likgiltigt. — En vecka efter det min vän försvunnit, afsände jag en annons till tidningarne i Sydney och Melbourne, hvari jag uppmanade honom om han var i någon af dessa städer, då annonserna stodo att läsa, att gifva mig skriftliga underrättelser om sig; äfven anhöll jag att hvem som råkat honom i kolonierna eller på resan dit skulle gifva mig upplysningar om honom. Georg Talboys lemnade Essex eller försvann den sjette sistlidne september. I slutet af denna månad bör jag ha svar. Tiden nalkas, ty det är i dag den tjugesjunde januari. — Men om ni ej får svar. — Om jag j får svar, skall jag tänka att mina farhägor ej varit ogrundade, och jag skall bereda mig att handla på bästa sätt. — Hvad menar ni med det? — Ack, lady Audley, ni erinrar mig om buru litet jag förmår uträtta i detta fall. Om min vän blifvit mördad i detta värdshus, om han blifvit ihjälstucken på detta ställe hvarest jag nu står, så kunde jag dock dröja här ett år och veta lika litet derom när jag slutligen reste härifrån som när jag först trädde öfver tröskeln. Hvad veta vi om hemlig