Göteborgsposten – 23 februari 1863, sida 1

utan den har äfven sin egen hemliga polis, som användes till att lura den ryska polisen, hvilken derföre aldrig heller kunnat upptäcka någonting af komplotten. En annan komit, uteslutande sammansatt af adelsmän (nobili), har patriotiskt nedlagt sin myndighet och sitt inflytande i centralkomiteens händer. General Mieroslawski ensam har, till olycka för sig, sökt bilda en egen afdelning, utanför den rena polska republikanismens goda sak, och han har misslyckats. Han har lemnats åt sitt öde af de ryska patrioterna i London och centralkomiten i Warschau. Bakunin uppmanar honom likväl till att fatta bättre tankar om sjelfva saken, på samma gång dock hänsyftande derpå, att personer i Warschau, hvilka löpa alla de faror som medfölja en revolution, mera förtjena revolutionärernas förtroende än de patrioter som bo helt beqvämt i Paris. Generalen svarar, att om centralkomiten någonsin existerat, har den säkerligen begått sjelsmord genom det bref den tillsändt er:. Det blodiga sorgespelet, som nu uppföres i Polen af ryska trupper, tyckes gitva en sorglig bekräftelse åt generalens ord. I sistlidne november sände den ryska militärkomiteen i Polen till sina landsmän i London en afskrift af en adress till officerarne vid ryska armceen, af en alltigenom revolutionär karakter, och hvilken nu, ligger i pamfletten framför oss. Czarens regering måste ha retats genom detta dokuments offentliggörande i Kolokol, och då saken kommit derhän, blef det en åtgärd af listig men grym politik, att genom någon våldshandling påskynda revolutionen, innan patrioterna hunnit träffa sina förberedelser. Tvångsutskrifningen blef en handling af sjelfförsvar, och just det, att studenter, handtverkare och stadsboer grepos mera än bönder är otvifvelaktigt ett hugg, riktadt åt de 50,000 edsvurna medlemmarne af det hemliga sällskapet. Det lyckliga motstånd, som gjorts mot trupperna kan endast förklaras al att insurgenterna varit förberedda, under det affall egt rum inom sjelfva ryska armåen. Krisen är för Ryssland af den allvarligaste art. Ryktet om motstånd mot konskriptionen skall med olycksbådande snabbhet sprida sig genom alla det stora rikets provinser, der missbelåtenheten med den militära tjensten knappast är mindre stor än fruktan för Siberien, och revolutionära ideer äro, såsom vi veta, vidt spridda bland ryska armeens officerare. Anda hitttlls har militären gjort ringa framgång, och deserteringar ega rum hvarje dag. — ———