Göteborgsposten – 23 februari 1863, sida 1

ning redan några år varit i görningen och att den otroliga dårskap markis Wielopolski ådagalagt, genom att uppmana vicekonungen till att bortsöra hela nationens intelligens såsom rekryter, blott kommit en komplott, hvilken sedan en tid varit mogen för utbrott, att gitva sig luft. En liten fransk broschyr har nyligen utkommit i bokhandeln, genom hvilken man inhemtar några af hufvuddragen för den plan som de polska patrioterna bestämt sig för att följa. Författaren till broschyren är en viss hr Bakunin, en rysk republikan och flykting, hvilken sedan några år visat sig för verlden som en revolutionist af anmärkningsvärd energi och som genomgått föga vanliga öden. Ändamålet med hans arbete har varit att besvara en beskyllning, gjord af den sedan flera år tillbaka i Paris sig uppehållande general Mieroslavski, hvilken anklagar utgifvaren af tidningen Kolokol eller Klockan, organen för den ryska demokratien, för att ha uppfunnit Polska centralkomitåen och detta i samråd med ryska regeringen. En svårare beskyllning kunde knappast ha blifvit framställd mot konspirerande patrioter. Också förlorade Bakunin ingen tid med att till tidningen Courrier de IEurope, som publicerat beskyllningen, insända sitt svar till generalen. Innan vi öfvergå till detta svar, måste vi säga några ord om mr Bakunin sjelf, på det att man måtte inse huru stor vigt man bör sätta till hans ord, då han talar i de ryska revolutionisternas namn. Han är en man af god familj och uppfostran samt eger stor energi och mycket demokratiska åsigter. För mer än tjugo år sedan lemnade han sitt sädernesland till följe af politiska skäl. r 1843 ådrog han sig i Berlin, der han då vistades, preussiska regeringens missnöje och fick befallning att lemna denna stad. Vägrande att lyda en kallelse att infinna sig i St. Petersburg, blef han dömd till landsflykt i Siberien för det han visade förakt för sin regerings befallningar. r 1847 arbetade han för Polens sak i Paris, derifrån ryske ambassadören utverkade hans tördrifvande. Han blef med entusiasm mottagen i Belgien och firades äfven mycket af Polens vänner i London. Etter revolutionen i Februari 1848 blandade han sig i de beslägtade stridigheter, hvilka då upprörde Tyskland och spelade isynnerhet en framstående roll i Dresden, hvarest han blef tilltångatagen af preussarne. Öfverlemnad till sachsiska regeringen, blef han dömd till döden och antvardad till österrikarne, hvilka hade en räkning ouppgjord med honom derföre att han uppeggat den slaviska befolkningen i Böhmen till uppror. Han blef i maj år 1851 åter dömd till döden, men ånyo benådad, dock blott tör att öfverlemnas till den godhjertade ryska styrelsen, at hvilken han sändes till Siberien. Derifrån flydde han öfver Amur och Japan och anlände till Europa för ungefär två år sedan. Blotta konturerna af Bakunins ätventyr tyckas berättiga honom till att vara en af ledarne för de ryska demokraterna. Det måste dock anmärkas att hans långa bana af lidande och handling för en sak, som af sina anhängare anses för helig, icke befriat honom från förtalet. År 1853 och 1856 gjordes i några engelska och andra tidningar beskyllningar emot honom för att stå i hemligt förstånd med ryska regeringen. Skälet för denna anklagelse var det, att ryska ambassadörerna såväl i Sachsen som Österrike trädde emellan för att rädda hans lif. Några af de främsta republikanerna i Europa stego dock fram såsom kämpar för hans pålitlighet, och deras erkända förtroende till honom berättigar oss att betrakta hans broschyr som en